日本語
[ヴァース 1]
霧から濡れたカジ。
に使用したような水が鳴ります。
私はベンチにいます。
私は熱を握っています。
お茶の風邪。
海に出て行く船。
私は残る。
[ヴァース 2]
私は溶接船に使用しました。
グリースと焼結から黒を手渡します。
手をクリアします。
火災を記憶する傷だけ。
新しいフェリーからサイレンを運ぶ風。
人魚はもうありません。
[ヴァース 3]
古い造船券のポケットに。
満了日の長い過去。
波はライトを反映します。
思い出してみたいな。
何も覚えていない。
すべてはもうここにある。
[ヴァース 4]
若い人たちは、ボード上で叫んでいる。
笑いは水で運ばれます。
私は私の鼻の下に笑顔です。
初めて行くと思う。
船の返品は、すべて知っています。
- または戻らない。
[ヴァース 5]
Westerplatteの背後にある太陽のセット。
空は古いクレーンの錆として赤くなっています。
ゆっくり出ます。
ベンチに熱を入れています。
立ちます。
私のように。
[アウトロ]
地平線を越えて船が消えます。
帰ってきた。
海は残る。
泊まります。
いつものように。
原文
[Zwrotka 1]
Kaj mokry od mgły.
Woda liże pale jak dawniej.
Siedzę na ławce.
Trzymam termos.
Herbata już zimna.
Statek wychodzi w morze.
Ja zostaję.
[Zwrotka 2]
Kiedyś spawałem kadłuby.
Ręce czarne od smaru i spieków.
Teraz ręce puste.
Tylko blizny pamiętają ogień.
Wiatr niesie syrenę z nowego promu.
Nie moja już syrena.
[Zwrotka 3]
W kieszeni stary bilet stoczniowy.
Z datą ważności dawno minioną.
Fala odbija światło.
Jakby chciała przypomnieć.
Nic nie muszę pamiętać.
Wszystko już jest.
[Zwrotka 4]
Młodzi krzyczą na pokładzie.
Śmiech niesie się nad wodą.
Uśmiecham się pod nosem.
Oni myślą, że płyną pierwszy raz.
Ja wiem, że każdy statek wraca.
— Albo nie wraca.
[Zwrotka 5]
Słońce zachodzi za Westerplatte.
Niebo czerwone jak rdza na starym dźwigu.
Wstaję powoli.
Stawiam termos na ławce.
Niech stoi.
Jak ja.
[Outro]
Statek znika za horyzontem.
Ja wracam do domu.
Morze zostaje.
Ja też zostaję.
Jak zawsze.
English
[Recipient 1]
Kaj wet from the fog.
Water licks like it used to.
I'm on the bench.
I'm holding the thermos.
Tea's cold.
The ship goes out into the sea.
I'm staying.
[Recipient 2]
I used to weld hulls.
Hands black from grease and sinter.
Now your hands are clear.
Only scars remember fire.
The wind carries the siren from the new ferry.
Not my mermaid anymore.
[Recipient 3]
In the pocket of an old shipbuilding ticket.
With the expiration date long past.
The wave reflects the light.
It's like she wants to remind you.
I don't have to remember anything.
It's all there.
[Recipient 4]
Young people are screaming on board.
The laughter is carried by the water.
I'm smiling under my nose.
They think they're going for the first time.
I know every ship returns.
- Or not coming back.
[Recipient 5]
The sun sets behind Westerplatte.
The sky is red as rust on an old crane.
I get up slowly.
I'm putting thermos on the bench.
Let it stand.
Like me.
[Outro]
The ship is disappearing beyond the horizon.
I'm going home.
The sea stays.
I'm staying, too.
As always.
Svenska
[Mottagare 1]
Kaj våt från dimman.
Vatten slicks som det brukade.
Jag är på bänken.
Jag håller thermos.
Te är kallt.
Fartyget går ut i havet.
Jag stannar.
[Mottagare 2]
Jag brukade svetsa skrov.
Hands svart från fett och sångare.
Nu är dina händer klara.
Bara ärr minns eld.
Vinden bär siren från den nya färjan.
Inte min sjöjungfru längre.
[Mottagare 3]
I fickan av en gammal skeppsbyggnadsbiljett.
Med utgångsdatum långt förflutet.
Vågen speglar ljuset.
Det är som om hon vill påminna dig.
Jag behöver inte komma ihåg någonting.
Det är allt där.
[Mottagare 4]
Unga skriker ombord.
Skrattet bärs av vattnet.
Jag ler under näsan.
De tror att de går för första gången.
Jag vet att varje fartyg återvänder.
Eller inte komma tillbaka.
[Mottagare 5]
Solen sätter sig bakom Westerplatte.
Himlen är röd som rost på en gammal kran.
Jag går upp långsamt.
Jag sätter termos på bänken.
Låt det stå.
Som jag.
[Outro]
Fartyget försvinner bortom horisonten.
Jag går hem.
Havet stannar.
Jag stannar också.
Som alltid.
