← Zurück zu Η Οδός Της Ησυχίας
Η Μνήμη Του Αέρα — Η Οδός Της Ησυχίας
Song 10 · Η Οδός Της Ησυχίας · Lundberg Selection

Η Μνήμη Του Αέρα

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · Η Οδός Της Ησυχίας
Deutsch

Der Wind geht durch die Gassen,
Es riecht aus anderen Tagen.
Der Boden erinnert sich an die Schritte,
Und die Türen knarren wie eine Salute.

Auf dem Balkon lehnt sich ein Stuhl ab,
Wie jemand, der im Stehen schläft.
Die Blätter reifen sanft,
Wie flüsternde Namen.

Es gibt irgendwo ein altes Radio.
eine Melodie, die nie endet.
Die Luft nimmt sie auf die Schultern,
Und es auf die Höfe verteilen.

Auf dem Platz laufen die Kinder,
ihre Stimmen stricken mit Ton.
Niemand hält etwas fest.
Es geht ums Blasen.

Die Blätter drehen Seiten,
Die Gärten lachen über den Staub.
Der Wind weiß alles,
Aber er sagt es niemandem.

Und wenn es dunkel wird,
Die Fenster sind offen.
Der Speicher der Luft geht wieder,
und hinterlässt Stille und Licht.

Originaltext

Ο άνεμος περνά απ’ τα σοκάκια,
σέρνει μυρωδιές απ’ άλλες μέρες.
Το χώμα θυμάται τα βήματα,
κι οι πόρτες τρίζουν σαν χαιρετισμός.

Στο μπαλκόνι μια καρέκλα γέρνει,
όπως κάποιος που κοιμάται όρθιος.
Τα σεντόνια κυματίζουν απαλά,
σαν να ψιθυρίζουν ονόματα.

Κάπου ακούγεται ένα παλιό ραδιόφωνο,
μια μελωδία που δεν τελειώνει ποτέ.
Ο αέρας την παίρνει στους ώμους του,
και τη σκορπά στις αυλές.

Στην πλατεία τα παιδιά τρέχουν,
οι φωνές τους πλέκονται με τον ήχο.
Κανείς δεν κρατά τίποτα σφιχτά,
όλα ανήκουν στο φύσημα.

Τα φύλλα γυρίζουν σελίδες,
οι κήποι γελούν στη σκόνη.
Ο άνεμος ξέρει τα πάντα,
μα δεν λέει σε κανέναν.

Κι όταν βραδιάζει σιγά,
τα παράθυρα μένουν μισάνοιχτα.
Η μνήμη του αέρα περνά ξανά,
κι αφήνει πίσω σιωπή και φως.

English

The wind passes through the alleys,
It drags smells from other days.
The soil remembers the steps,
And the doors creak like a salute.

On the balcony a chair leans,
Like someone who sleeps standing.
The sheets ripple gently,
Like whispering names.

There's an old radio somewhere.
a melody that never ends.
The air takes her on his shoulders,
And spread it to the courtyards.

In the square the children run,
their voices are knitting with sound.
Nobody holds anything tight,
It's all about blowing.

The leaves turn pages,
The gardens laugh at the dust.
The wind knows everything,
But he doesn't tell anyone.

And when it gets dark,
The windows are left open.
The memory of the air passes again,
and leaves behind silence and light.

Svenska

Vinden passerar genom gränderna,
Det drar dofter från andra dagar.
jorden minns stegen,
Och dörrarna skrek som en salut.

På balkongen lutar en stol,
Som någon som sover stående.
Arken ripplar försiktigt,
Som att viska namn.

Det finns en gammal radio någonstans.
En melodi som aldrig slutar.
Luften tar henne på sina axlar,
Och sprid den till gårdarna.

På torget springer barnen,
Deras röster sticker med ljud.
Ingen har något tätt,
Allt handlar om att blåsa.

bladen vänder sidor,
Trädgårdarna skrattar åt dammet.
Vinden vet allt,
Men han berättar inte för någon.

Och när det blir mörkt,
Fönstren lämnas öppna.
minnet av luften passerar igen,
och lämnar bakom tystnad och ljus.