← Zurück zu Η Οδός Της Ησυχίας
Η Αντήχηση Του Ήσυχου Νερού — Η Οδός Της Ησυχίας
Song 14 · Η Οδός Της Ησυχίας · Lundberg Selection

Η Αντήχηση Του Ήσυχου Νερού

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · Η Οδός Της Ησυχίας
Deutsch

Wasser spricht nicht,
Und doch klingt alles in ihm.
Ein Stein fällt und ist verloren,
Aber der Kreis bleibt im Licht.

Ein Blatt berührt die Oberfläche,
Er schreibt Momente, die auseinanderfallen.
Der Bach weiß den Weg,
ohne jemals an ihn zu denken.

Auf der Bank stehe ich still,
Mit meinem Schatten schwimmen.
Ich weiß nicht, ob ich mich sehe.
Oder wenn das Wasser mich erinnert.

Bäume mager nach innen,
Als ob sie vorsichtig zuhören.
Ihr Atem vermischt sich mit meinem,
Und die Luft wird sauber.

Eine Ente rutscht in den Strom,
ohne es zu stören.
Die Sonne bricht in Stücke,
und wieder vereint mit Stille.

Und wenn ich die Bank langsam verlasse,
Ich lasse keine Spuren hinter sich.
Das Wasser hält mich in seiner Erinnerung,
wie es den Himmel hält.

Originaltext

Το νερό δεν μιλά,
κι όμως όλα ακούγονται μέσα του.
Μια πέτρα πέφτει και χάνεται,
μα ο κύκλος μένει στο φως.

Ένα φύλλο αγγίζει την επιφάνεια,
γράφει στιγμές που διαλύονται.
Το ρυάκι ξέρει τον δρόμο,
χωρίς ποτέ να τον σκέφτεται.

Στην όχθη στέκομαι σιωπηλός,
με τη σκιά μου να επιπλέει.
Δεν ξέρω αν με βλέπω εγώ,
ή αν το νερό με θυμάται.

Τα δέντρα γέρνουν προς τα μέσα,
σαν να ακούνε προσεκτικά.
Η ανάσα τους ανακατεύεται με τη δική μου,
κι ο αέρας γίνεται καθαρός.

Μια πάπια γλιστρά στο ρεύμα,
χωρίς να το διαταράσσει.
Ο ήλιος σπάζει σε κομμάτια,
και ξαναενώνεται με τη σιωπή.

Κι όταν φεύγω σιγά από την όχθη,
δεν αφήνω σημάδια πίσω.
Το νερό με κρατά στη μνήμη του,
όπως κρατά τον ουρανό.

English

Water doesn't speak,
And yet everything sounds inside him.
A stone falls and is lost,
But the circle stays in the light.

One sheet touches the surface,
He writes moments that fall apart.
The creek knows the way,
without ever thinking about him.

On the bank I stand silent,
With my shadow floating.
I don't know if I see me,
Or if the water remembers me.

Trees lean inward,
Like they're listening carefully.
Their breath mixes with mine,
And the air gets clean.

A duck slips into the stream,
without disturbing it.
The sun breaks into pieces,
and reunites with silence.

And when I leave the bank slowly,
I don't leave any marks behind.
The water keeps me in his memory,
as it holds the sky.

Svenska

Vatten talar inte,
Och ändå låter allt inuti honom.
En sten faller och går förlorad,
Men cirkeln stannar i ljuset.

Ett ark rör ytan,
Han skriver stunder som faller sönder.
Creek vet vägen,
utan att någonsin tänka på honom.

På banken står jag tyst,
Med min skugga flytande.
Jag vet inte om jag ser mig,
Eller om vattnet minns mig.

Träd lutar inåt,
Som att de lyssnar noga.
Deras andetag blandas med min,
Och luften blir ren.

En anka glider in i strömmen,
utan att störa det.
Solen går sönder i bitar,
och återförenas med tystnad.

Och när jag lämnar banken långsamt,
Jag lämnar inga märken bakom mig.
Vattnet håller mig i hans minne,
som den håller himlen.