English
Verse 1
White room under cold neon,
chairs lined against the wall.
Faded posters wait,
numbers peeling off.
I remain standing.
Verse 2
Open files on the table,
first names crossed out in pencil.
The clock advances without sound,
doors stay closed.
The air does not move.
Verse 3
Calls no longer come,
telephone set straight.
The empty corridor absorbs footsteps,
windows give gray.
I wait without waiting.
Verse 4
I put chairs back in place,
learned gestures, precise.
The floor keeps old traces,
no voice returns.
Time holds.
Verse 5
Outside, the city moves fast,
sirens far off, muffled.
Here nothing asks,
nothing answers.
I finish anyway.
Verse 6
She puts the chairs away.
No one returns.
Original text
Vers 1
Salle blanche sous néons froids,
chaises alignées contre mur.
Affiches pâlies attendent,
numéros décollés.
Je reste debout.
Vers 2
Des dossiers ouverts sur table,
prénoms rayés au crayon.
Horloge avance sans bruit,
portes restent closes.
L’air ne bouge pas.
Vers 3
Des appels n’arrivent plus,
téléphone posé droit.
Couloir vide absorbe les pas,
fenêtres donnent gris.
J’attends sans attendre.
Vers 4
Je remets chaises en place,
gestes appris, précis.
Sol garde traces anciennes,
aucune voix ne revient.
Le temps tient.
Vers 5
Dehors ville passe vite,
sirènes loin, étouffées.
Ici rien ne demande,
rien ne répond.
Je termine quand même.
Vers 6
Elle range les chaises.
Personne ne revient.
Svenska
Vers 1
Vitt rum under kall neon,
stolar uppradade mot väggen.
Blekta affischer väntar,
nummer lossnar.
Jag står kvar.
Vers 2
Öppna mappar på bordet,
förnamn överstrukna med blyerts.
Klockan går utan ljud,
dörrarna förblir stängda.
Luften rör sig inte.
Vers 3
Samtal kommer inte längre,
telefonen ligger rak.
Den tomma korridoren sväljer steg,
fönstren ger grått.
Jag väntar utan att vänta.
Vers 4
Jag ställer stolarna på plats,
inlärda rörelser, precisa.
Golvet behåller gamla spår,
ingen röst återvänder.
Tiden håller.
Vers 5
Utanför rör sig staden snabbt,
sirener långt bort, dämpade.
Här frågar ingenting,
ingenting svarar.
Jag avslutar ändå.
Vers 6
Hon ställer undan stolarna.
Ingen återvänder.