한국어
1절
차가운 네온 아래 흰 방,
벽에 붙여 줄지은 의자들.
바랜 포스터들이 기다리고,
번호들은 떨어져 나간다.
나는 서 있다.
2절
탁자 위 열린 서류들,
연필로 지운 이름들.
시계는 소리 없이 나아가고,
문들은 닫힌 채 남는다.
공기는 움직이지 않는다.
3절
전화는 더 이상 오지 않고,
전화기는 곧게 놓여 있다.
빈 복도는 발걸음을 흡수하고,
창문은 회색을 내준다.
기다리지 않으며 기다린다.
4절
의자들을 제자리에 놓는다,
배운 동작들, 정확하게.
바닥은 오래된 흔적을 간직하고,
어떤 목소리도 돌아오지 않는다.
시간이 버틴다.
5절
밖에서는 도시가 빠르게 지나가고,
멀리 사이렌은 먹먹하다.
여기서는 아무것도 묻지 않고,
아무것도 대답하지 않는다.
그래도 끝낸다.
6절
그녀는 의자들을 치운다.
아무도 돌아오지 않는다.
원문
Vers 1
Salle blanche sous néons froids,
chaises alignées contre mur.
Affiches pâlies attendent,
numéros décollés.
Je reste debout.
Vers 2
Des dossiers ouverts sur table,
prénoms rayés au crayon.
Horloge avance sans bruit,
portes restent closes.
L’air ne bouge pas.
Vers 3
Des appels n’arrivent plus,
téléphone posé droit.
Couloir vide absorbe les pas,
fenêtres donnent gris.
J’attends sans attendre.
Vers 4
Je remets chaises en place,
gestes appris, précis.
Sol garde traces anciennes,
aucune voix ne revient.
Le temps tient.
Vers 5
Dehors ville passe vite,
sirènes loin, étouffées.
Ici rien ne demande,
rien ne répond.
Je termine quand même.
Vers 6
Elle range les chaises.
Personne ne revient.
English
Verse 1
White room under cold neon,
chairs lined against the wall.
Faded posters wait,
numbers peeling off.
I remain standing.
Verse 2
Open files on the table,
first names crossed out in pencil.
The clock advances without sound,
doors stay closed.
The air does not move.
Verse 3
Calls no longer come,
telephone set straight.
The empty corridor absorbs footsteps,
windows give gray.
I wait without waiting.
Verse 4
I put chairs back in place,
learned gestures, precise.
The floor keeps old traces,
no voice returns.
Time holds.
Verse 5
Outside, the city moves fast,
sirens far off, muffled.
Here nothing asks,
nothing answers.
I finish anyway.
Verse 6
She puts the chairs away.
No one returns.
Svenska
Vers 1
Vitt rum under kall neon,
stolar uppradade mot väggen.
Blekta affischer väntar,
nummer lossnar.
Jag står kvar.
Vers 2
Öppna mappar på bordet,
förnamn överstrukna med blyerts.
Klockan går utan ljud,
dörrarna förblir stängda.
Luften rör sig inte.
Vers 3
Samtal kommer inte längre,
telefonen ligger rak.
Den tomma korridoren sväljer steg,
fönstren ger grått.
Jag väntar utan att vänta.
Vers 4
Jag ställer stolarna på plats,
inlärda rörelser, precisa.
Golvet behåller gamla spår,
ingen röst återvänder.
Tiden håller.
Vers 5
Utanför rör sig staden snabbt,
sirener långt bort, dämpade.
Här frågar ingenting,
ingenting svarar.
Jag avslutar ändå.
Vers 6
Hon ställer undan stolarna.
Ingen återvänder.
