← Torna a Między Pracą a Ciszą
Olsztyn Pokój Ojca — Między Pracą a Ciszą
Brano 09 · Między Pracą a Ciszą · Lundberg Selection

Olsztyn Pokój Ojca

Pagina del brano · Album · Lundberg Selection

Spotify · Między Pracą a Ciszą
Italiano

[Recipiente 1]
La stanza è proprio come era.
La finestra è stata aperta al giardino.
La polvere si deposita sul davanzale,
La luce cade storto sul pavimento.
Questo è dove il tempo si è fermato.
[Recipiente 2]
L'orologio sulla scrivania senza ticchettio,
Consigli
Il quarto diciassettesimo.
Perche' questa volta?
Nessuno lo chiede.
Nemmeno io.
[Recipiente 3]
Sedile posteriore,
E' come se mio padre fosse ancora in prigione.
Il libro aperto sulla stessa pagina,
Il dito ha segnato il posto con una matita.
Non ha finito la sua sentenza.
[Recipiente 4]
Nel cassetto della ricevuta del 1987,
Biglietto al film, due posti.
Mamma ha detto di non buttarlo via.
Ora sta mentendo accanto alla chiave.
Una chiave che non si adatta
Nessuna porta.
[Recipiente 5]
L'odore del tabacco nell'armadio,
Vecchio maglione sulla rabbia.
Toccare la manica –
Duro, ancora caldo.
Proprio come prima.
[Outro]
Chiudo la porta in silenzio.
La stanza rimane.
Me ne vado.

Ma ricordano le cose.
Anch'io.

Testo originale

[Zwrotka 1]
Pokój stoi tak, jak został.
Okno uchylone na ogród.
Kurz osiada na parapecie,
światło pada krzywo na podłogę.
Tu czas się zatrzymał.
[Zwrotka 2]
Na biurku zegar bez tykania,
wskazówki
na czwartej siedemnaście.
Dlaczego akurat ta godzina?
Nie pyta nikt.
Ja też nie.
[Zwrotka 3]
Fotel z wgnieceniem od pleców,
jakby ojciec wciąż siedział.
Książka otwarta na tej samej stronie,
palec zaznaczył miejsce ołówkiem.
Nie dokończył zdania.
[Zwrotka 4]
W szufladzie paragon z 1987,
bilecik do kina, dwa miejsca.
Mama mówiła: nie wyrzucaj.
Teraz leży obok klucza.
Klucza, który nie pasuje
do żadnych drzwi.
[Zwrotka 5]
Zapach tytoniu w szafie,
stary sweter na wieszaku.
Dotykam rękawa –
szorstki, jeszcze ciepły.
Zupełnie jak dawniej.
[Outro]
Zamykam drzwi cicho.
Pokój zostaje.
Ja wychodzę.

Ale rzeczy pamiętają.
Ja też.

English

[Recipient 1]
The room is just like it was.
The window has been opened to the garden.
The dust settles on the windowsill,
Light falls crookedly on the floor.
This is where time stopped.
[Recipient 2]
The clock on the desk without ticking,
tips
On the fourth seventeenth.
Why this time?
Nobody asks.
Me neither.
[Recipient 3]
Back seat,
It's like my dad's still in jail.
The book opened on the same page,
The finger marked the place with a pencil.
He didn't finish his sentence.
[Recipient 4]
In the 1987 receipt drawer,
Ticket to the movie, two seats.
Mom said don't throw it away.
Now he's lying next to the key.
A key that doesn't fit
No door.
[Recipient 5]
The smell of tobacco in the closet,
Old sweater on the hanger.
Touching the sleeve –
Rough, still warm.
Just like before.
[Outro]
I close the door quietly.
The room stays.
I'm leaving.

But they remember things.
Me too.

Svenska

[Mottagare 1]
Rummet är precis som det var.
Fönstret har öppnats för trädgården.
Dammet bosätter sig på fönsterbrädan,
Ljus faller krokigt på golvet.
Det är där tiden stannade.
[Mottagare 2]
Klockan på skrivbordet utan att kryssa,
Tips
Den fjärde sjuttonde.
Varför den här gången?
Ingen frågar.
Jag varken.
[Mottagare 3]
baksäte,
Det är som min pappa fortfarande i fängelse.
Boken öppnades på samma sida,
Fingret markerade platsen med en penna.
Han avslutade inte sin mening.
[Mottagare 4]
I 1987 kvitto låda,
Biljett till filmen, två platser.
Mamma sa inte kasta bort det.
Nu ligger han bredvid nyckeln.
En nyckel som inte passar
Ingen dörr.
[Mottagare 5]
Lukten av tobak i garderoben,
Gammal tröja på hängaren.
Att röra ärmen -
Grov, fortfarande varm.
Precis som tidigare.
[Outro]
Jag stänger dörren tyst.
Rummet stannar.
Jag lämnar.

Men de kommer ihåg saker.
Jag också.