日本語
朝五時、寺の鐘はまだ眠っている
竹ぼうきを持ち、落ちたアーモンドの葉を掃く
葉は音もなく地面に触れる
早朝の風が茶色の衣を冷たく抜ける
尼僧はまだ起きず、広い庭は静か
私は何周も、何周も掃く
一周ごとに - 軽い息
一枚の葉ごとに - 過ぎた一日
昔、私は外で宝くじを売っていた
母が亡くなり、借金が積み重なった
寺に戻り、住まわせてほしい、庭を掃かせてほしいと頼んだ
このほうきが古い夢の代わりになる
真昼の強い日差しに、庭は炉のよう
菩提樹の下に座る
葉に残った雨水を一口飲む
苦い - けれど心には涼しい
午後、方々から客が来て線香をあげる
私は庭の隅に立ち、手を合わせる
彼らが去ると、庭はまた葉でいっぱいになる
私はほうきを持つ - 続ける
深夜、月が瓦屋根にかかる
最後にもう一度掃き、寺の門に鍵をかける
明日また早く、また掃く
葉はまだ落ちる - 私はまだ掃く
原文
Năm giờ sáng, chuông chùa còn ngủ
Tôi cầm chổi tre quét lá bàng rơi
Lá chạm đất không tiếng động
Gió sớm lạnh qua áo nâu sồng
Sư cô chưa dậy, sân rộng im
Tôi quét từng vòng, từng vòng
Mỗi vòng – một hơi thở nhẹ
Mỗi lá – một ngày đã qua
Ngày xưa tôi từng bán vé số ngoài kia
Mẹ mất, nợ chồng chất
Về chùa xin ở, xin quét sân
Chổi này thay giấc mơ cũ
Trưa nắng gắt, sân như lò lửa
Tôi ngồi dưới gốc bồ đề
Uống ngụm nước mưa đọng trên lá
Đắng – nhưng mát lòng
Chiều khách thập phương đến thắp hương
Tôi đứng góc sân, tay chắp
Họ đi rồi, sân lại đầy lá
Tôi cầm chổi – tiếp tục
Đêm khuya, trăng treo mái ngói
Tôi quét lần cuối, khóa cổng chùa
Ngày mai lại sớm, lại quét
Lá vẫn rơi – tôi vẫn quét
English
Five in the morning, the temple bell still sleeps
I hold a bamboo broom and sweep fallen almond leaves
Leaves touch the ground without a sound
Early wind cold through the brown robe
The nun has not risen, the wide yard is silent
I sweep circle after circle
Each circle - a light breath
Each leaf - a day gone by
Long ago I sold lottery tickets out there
Mother died, debts piled up
I came to the temple asking to stay, to sweep the yard
This broom replaces the old dream
In harsh noon sun, the yard is like a furnace
I sit beneath the bodhi tree
Drink a sip of rainwater left on a leaf
Bitter - but cool in the heart
In the afternoon pilgrims come to light incense
I stand in the corner of the yard, hands joined
When they leave, the yard is full of leaves again
I take the broom - continue
Late at night, the moon hangs over the tile roof
I sweep one last time and lock the temple gate
Tomorrow early again, sweep again
Leaves still fall - I still sweep
Svenska
Klockan fem på morgonen sover tempelklockan ännu
Jag håller en bambukvast och sopar fallna mandelblad
Bladen rör marken utan ljud
Den tidiga vinden är kall genom den bruna munkrocken
Nunnan har inte vaknat, gården ligger stor och tyst
Jag sopar varv efter varv
Varje varv - ett lätt andetag
Varje löv - en dag som gått
Förr sålde jag lotter där ute
Mor dog, skulderna staplades
Jag kom till templet och bad att få stanna, få sopa gården
Den här kvasten ersätter den gamla drömmen
I den hårda middagssolen är gården som en eldhärd
Jag sitter under bodhiträdet
Dricker en klunk regnvatten som blivit kvar på ett blad
Bittert - men svalt i hjärtat
På eftermiddagen kommer pilgrimer för att tända rökelse
Jag står i ett hörn av gården med händerna ihop
När de gått är gården full av löv igen
Jag tar kvasten - fortsätter
Sent på natten hänger månen över tegeltaket
Jag sopar en sista gång och låser tempelporten
I morgon tidigt igen, sopa igen
Löven faller fortfarande - jag sopar fortfarande