日本語
一日中眠る家、
窓が半分に開くと。
ほこりを通し、
そして、彼らはステップを覚えています。
屋根は考えを育てます,
アンテナは空を表示します。
風はひびを通って渡します、
帰宅する息のように。
客室は熱を保ち、
初期に残った人。
壁に健全な皮があります、
そして、彼らは声なしで話します。
地下には笑いがあり、
バルコニーの時間は止まります。
記憶のランプの明滅、
そして沈黙は金です。
ドアは完全に閉まりません、
誰かが戻って来るのを待っています。
キーはポケットで眠ります、
古いコート。
雨は窓に触れ、
痛いと聞いてみたい。
そして、彼らは優しさで沈黙しています、
彼が言うよりも多くのことを知っているような.
夜に夢を叶えるハウス
顔と光のフル。
そしてそれが夜明けるとき、彼らはそれらを思い出しません、
しかし、空気の中に何かがあります。
静かに渡って、
それらを目覚めさせずに。
彼らが私を見て夢見ている家、
そして、私は戻って探しています。
原文
Τα σπίτια κοιμούνται τη μέρα,
με τα παράθυρα μισάνοιχτα.
Ακούνε τη σκόνη να περνά,
και θυμούνται τα βήματα.
Στις στέγες φυτρώνουν σκέψεις,
οι κεραίες δείχνουν ουρανό.
Ο άνεμος περνά απ’ τις χαραμάδες,
σαν ανάσα που γυρίζει σπίτι.
Τα δωμάτια κρατούν τη ζέστη,
των ανθρώπων που έφυγαν νωρίς.
Οι τοίχοι έχουν δέρμα από ήχους,
και μιλούν χωρίς φωνή.
Στα υπόγεια μένει το γέλιο,
στα μπαλκόνια ο χρόνος σταματά.
Μια λάμπα τρεμοπαίζει στη μνήμη,
κι η σιωπή έχει χρώμα χρυσό.
Οι πόρτες δεν κλείνουν ποτέ εντελώς,
περιμένουν κάποιον να επιστρέψει.
Τα κλειδιά κοιμούνται στις τσέπες,
των παλιών παλτών.
Η βροχή αγγίζει τα κουφώματα,
σαν να τα ρωτά αν πονούν.
Κι εκείνα σωπαίνουν με ευγένεια,
όπως ό,τι ξέρει περισσότερα απ’ όσα λέει.
Τα σπίτια βλέπουν όνειρα τη νύχτα,
γεμάτα πρόσωπα και φως.
Κι όταν χαράζει, δεν τα θυμούνται,
μα κάτι μένει στον αέρα.
Κι εγώ περνώ ανάμεσά τους ήσυχα,
χωρίς να τα ξυπνήσω.
Τα σπίτια που ονειρεύονται με κοιτούν,
κι εγώ κοιτάζω πίσω.
English
Houses sleep in the day,
With the windows open in half.
They hear the dust coming through,
And they remember the steps.
The roofs grow thoughts,
The antennas show sky.
The wind passes through the cracks,
Like a breath coming home.
The rooms keep the heat,
The people who left early.
The walls have sound skin,
And they talk without a voice.
In the basement lies laughter,
In the balconies time stops.
A lamp flickering in memory,
And silence is golden.
Doors never close completely,
They're waiting for someone to come back.
Keys sleep in pockets,
The old coats.
The rain touches the windows,
Like she's asking if it hurts.
And they silence with kindness,
like what he knows more than he says.
Houses have dreams at night,
Full of faces and light.
And when it dawns, they don't remember them,
But there's something in the air.
And I pass among them quietly,
without waking them up.
The houses they dream of look at me,
And I'm looking back.
Svenska
Husen sover på dagen,
Med fönstren öppna i hälften.
De hör dammet komma igenom,
Och de kommer ihåg stegen.
Taken växer tankar,
Antennerna visar himlen.
Vinden passerar genom sprickorna,
Som ett andetag kommer hem.
Rummen håller värmen,
De som lämnade tidigt.
Väggarna har ljud hud,
Och de pratar utan röst.
I källaren ligger skratt,
I balkongerna stannar tiden.
En lampa som flimrar i minnet,
Tystnad är gyllene.
Dörrar stänger aldrig helt,
De väntar på att någon ska komma tillbaka.
Nycklarna sover i fickor,
De gamla rockarna.
Regnet rör vid fönstren,
Som hon frågar om det gör ont.
Och de tystar med vänlighet,
Som vad han vet mer än han säger.
Husen har drömmar på natten,
Full av ansikten och ljus.
Och när det gryr, kommer de inte ihåg dem,
Men det finns något i luften.
Och jag passerar dem tyst,
utan att vakna upp dem.
Husen de drömmer om att titta på mig,
Och jag ser tillbaka.
