日本語
早朝のカントー橋で
私は歩く、色あせた上着のポケットは宝くじでいっぱい
ハウ川の風が背筋を冷やす
一歩ごとに - 希望の一枚
野菜を買うおばあさんに売る
居眠りする運転手にも売る
彼らは首を振る、それでも私は一枚差し出す
宝くじは軽い - 私の心は重い
父はかつてニンキエウ埠頭で売っていた
今は土の下、三寸のところに眠る
私は売り続ける、金のためではなく
やめられない習慣のために
昼の日差しが焼け、橋は炉のよう
木の根元に座り、ただの水を飲む
宝くじは残ったまま、金は足りない
それでも明日はまだある
夕暮れ、私は歩いて帰る
暗くなっていく路地を抜けて
子どもたちが父さんと呼ぶ声を聞く
振り返る - 私を呼んだのではない
夜が下り、売れ残りを数える
数十枚が残る
一枚ずつ丸めて
川へ投げる - 人生が流れていくように
原文
Sáng sớm trên cầu Cần Thơ
Tôi bước, vé số đầy túi áo bạc
Gió sông Hậu thổi lạnh sống lưng
Mỗi bước chân – một tờ hy vọng
Bán cho bà cụ mua rau
Bán cho anh tài xế ngủ gật
Họ lắc đầu, tôi vẫn đưa
Vé số nhẹ – lòng tôi nặng
Ba tôi từng bán ở bến Ninh Kiều
Giờ ông nằm dưới ba tấc đất
Tôi bán tiếp, không vì tiền
Mà vì thói quen không bỏ được
Trưa nắng cháy, cầu như lò lửa
Tôi ngồi gốc cây, uống ngụm nước lã
Vé còn nguyên, tiền không đủ
Nhưng vẫn còn ngày mai
Chiều tà, tôi đi bộ về
Qua những con hẻm tối dần
Nghe tiếng trẻ con gọi ba
Tôi quay lại – không phải gọi tôi
Đêm xuống, tôi đếm vé thừa
Còn lại vài chục tờ
Tôi vo tròn từng tờ một
Ném xuống sông – cho đời nó trôi
English
Early morning on Cần Thơ Bridge
I walk, lottery tickets filling my faded jacket pockets
the Hậu River wind chills my spine
each step - one sheet of hope
I sell to the old woman buying vegetables
sell to the driver nodding off
they shake their heads, I still hold one out
the ticket is light - my heart is heavy
my father once sold at Ninh Kiều wharf
now he lies three handspans under earth
I keep selling, not for money
but from a habit I cannot drop
noon burns, the bridge like a furnace
I sit at the foot of a tree, drink plain water
tickets still whole, money not enough
but tomorrow still remains
at dusk, I walk home
through alleys growing dark
hear children calling father
I turn back - they are not calling me
night falls, I count leftover tickets
a few dozen sheets remain
I crumple each one
throw them into the river - let life drift
Svenska
Tidig morgon på Cần Thơ-bron
jag går, lotterna fyller fickorna i min blekta jacka
vinden från Hậufloden kyler ryggraden
varje steg - ett ark hopp
jag säljer till den gamla kvinnan som köper grönsaker
säljer till chauffören som nickar till
de skakar på huvudet, jag räcker ändå fram en
lotten är lätt - mitt hjärta tungt
min far sålde en gång vid Ninh Kiều-kajen
nu ligger han tre handbredder under jorden
jag fortsätter sälja, inte för pengarna
utan av en vana jag inte kan släppa
middagssolen bränner, bron som en ugn
jag sitter vid ett träd, dricker en klunk vanligt vatten
lotterna är orörda, pengarna räcker inte
men morgondagen finns ännu
i skymningen går jag hem
genom gränder som mörknar
hör barn ropa pappa
jag vänder mig om - de ropar inte på mig
natten faller, jag räknar överblivna lotter
några tiotal ark är kvar
jag knycklar ihop dem, en efter en
kastar dem i floden - låter livet driva