Français
Tôt le matin sur le pont de Cần Thơ
je marche, des billets de loterie plein les poches de ma veste délavée
le vent du fleuve Hậu me glace le dos
chaque pas - une feuille d'espoir
je vends à la vieille dame qui achète des légumes
je vends au chauffeur qui somnole
ils secouent la tête, je tends quand même un billet
le billet est léger - mon coeur est lourd
mon père vendait autrefois au quai de Ninh Kiều
maintenant il repose trois empans sous la terre
je continue à vendre, pas pour l'argent
mais par une habitude que je ne peux pas lâcher
midi brûle, le pont comme un four
je m'assieds au pied d'un arbre, bois une gorgée d'eau claire
les billets sont encore intacts, l'argent ne suffit pas
mais demain reste encore
au crépuscule, je rentre à pied
par des ruelles qui s'assombrissent
j'entends des enfants appeler papa
je me retourne - ce n'est pas moi qu'ils appellent
la nuit tombe, je compte les billets restants
il reste quelques dizaines de feuilles
je les froisse une à une
les jette dans le fleuve - que la vie dérive
Texte original
Sáng sớm trên cầu Cần Thơ
Tôi bước, vé số đầy túi áo bạc
Gió sông Hậu thổi lạnh sống lưng
Mỗi bước chân – một tờ hy vọng
Bán cho bà cụ mua rau
Bán cho anh tài xế ngủ gật
Họ lắc đầu, tôi vẫn đưa
Vé số nhẹ – lòng tôi nặng
Ba tôi từng bán ở bến Ninh Kiều
Giờ ông nằm dưới ba tấc đất
Tôi bán tiếp, không vì tiền
Mà vì thói quen không bỏ được
Trưa nắng cháy, cầu như lò lửa
Tôi ngồi gốc cây, uống ngụm nước lã
Vé còn nguyên, tiền không đủ
Nhưng vẫn còn ngày mai
Chiều tà, tôi đi bộ về
Qua những con hẻm tối dần
Nghe tiếng trẻ con gọi ba
Tôi quay lại – không phải gọi tôi
Đêm xuống, tôi đếm vé thừa
Còn lại vài chục tờ
Tôi vo tròn từng tờ một
Ném xuống sông – cho đời nó trôi
English
Early morning on Cần Thơ Bridge
I walk, lottery tickets filling my faded jacket pockets
the Hậu River wind chills my spine
each step - one sheet of hope
I sell to the old woman buying vegetables
sell to the driver nodding off
they shake their heads, I still hold one out
the ticket is light - my heart is heavy
my father once sold at Ninh Kiều wharf
now he lies three handspans under earth
I keep selling, not for money
but from a habit I cannot drop
noon burns, the bridge like a furnace
I sit at the foot of a tree, drink plain water
tickets still whole, money not enough
but tomorrow still remains
at dusk, I walk home
through alleys growing dark
hear children calling father
I turn back - they are not calling me
night falls, I count leftover tickets
a few dozen sheets remain
I crumple each one
throw them into the river - let life drift
Svenska
Tidig morgon på Cần Thơ-bron
jag går, lotterna fyller fickorna i min blekta jacka
vinden från Hậufloden kyler ryggraden
varje steg - ett ark hopp
jag säljer till den gamla kvinnan som köper grönsaker
säljer till chauffören som nickar till
de skakar på huvudet, jag räcker ändå fram en
lotten är lätt - mitt hjärta tungt
min far sålde en gång vid Ninh Kiều-kajen
nu ligger han tre handbredder under jorden
jag fortsätter sälja, inte för pengarna
utan av en vana jag inte kan släppa
middagssolen bränner, bron som en ugn
jag sitter vid ett träd, dricker en klunk vanligt vatten
lotterna är orörda, pengarna räcker inte
men morgondagen finns ännu
i skymningen går jag hem
genom gränder som mörknar
hör barn ropa pappa
jag vänder mig om - de ropar inte på mig
natten faller, jag räknar överblivna lotter
några tiotal ark är kvar
jag knycklar ihop dem, en efter en
kastar dem i floden - låter livet driva