Português
Os sinos batem suavemente,
O céu é feito de chumbo.
Um estranho fica e dança,
Na chuva, metade acima.
Ouvi a cidade dizer,
de trabalho, coragem e culpa.
Ela aprende a escolher a si mesma,
Numa graça nova e silenciosa.
As ruas brilham silenciosamente,
Depois de todo o mercado e barulho.
O resto faz o que quer.
Ele cura-se com o velho barulho.
E corre pelo pavimento,
Um som de tempo eterno.
O homem que lê tudo,
Lembre-se, o perdão permanece.
Texto original
Die Glocken schlagen sanft,
der Himmel hängt aus Blei.
Ein Fremder bleibt und tanzt,
im Regen, halb vorbei.
Ich hör’ die Stadt erzählen,
von Arbeit, Mut und Schuld.
Sie lernt, sich selbst zu wählen,
in neuer, leiser Huld.
Die Straßen glänzen still,
nach all dem Markt und Lärm.
Die Ruhe tut, was will,
sie heilt im alten Lärm.
Und durch das Pflaster fließt,
ein Ton von ewig Zeit.
Der Mensch, der alles liest,
versteht: Vergebung bleibt.
English
The bells beat gently,
The sky is made of lead.
A stranger stays and dances,
In the rain, half over.
I hear the city tell,
of work, courage and guilt.
She learns to choose herself,
In a new, quiet grace.
The streets shine silently,
After all the market and noise.
The rest does what will,
He heals in the old noise.
And flows through the pavement,
A sound of eternal time.
The man who reads everything,
Remember, forgiveness remains.
Svenska
Klockorna slår försiktigt,
Himlen är gjord av bly.
En främling stannar och dansar,
I regnet, halva över.
Jag hör staden berätta,
arbete, mod och skuld.
Hon lär sig att välja sig själv,
I en ny, tyst nåd.
Gatorna lyser tyst,
Efter all marknad och buller.
Resten gör vad som kommer,
Han läker i det gamla ljudet.
Och flyter genom trottoaren,
Ett ljud av evig tid.
Den som läser allt,
Kom ihåg att förlåtelse förblir.