Português
Depois da chuva o rio é mais lento,
traz consigo o cheiro de terra.
Uma pedra brilha por um momento,
então retorna em sua cor.
A água fala sem voz,
Desliza nas mãos do tempo.
Ele não pergunta, ele não se lembra,
Continua.
Uma criança atira uma pedra,
Os círculos abrem-se e desaparecem.
Algo no coração faz o mesmo,
sem fazer barulho.
E quando a luz voltar para as paredes,
Tudo é igual e diferente.
Água e pedra permanecem lá,
vive e é clara, como a paz que permanece.
Texto original
Dopo la pioggia il fiume è più lento,
porta con sé odore di terra.
Una pietra brilla per un momento,
poi ritorna nel suo colore.
L’acqua parla senza voce,
scivola tra le mani del tempo.
Non chiede niente, non ricorda,
solo continua a passare.
Un bambino lancia un sasso,
gli cerchi si aprono e spariscono.
Qualcosa nel cuore fa lo stesso,
senza fare rumore.
E quando la luce torna sui muri,
tutto è uguale e diverso.
L’acqua e la pietra restano lì,
vive e chiare, come la pace che rimane.
English
After the rain the river is slower,
brings with it smell of land.
A stone shines for a moment,
then returns in its color.
Water speaks without voice,
It slips in the hands of time.
He doesn't ask, he doesn't remember,
Just keep going.
A child throws a rock,
the circles open and disappear.
Something in the heart does the same,
without making noise.
And when the light returns to the walls,
everything is equal and different.
Water and stone remain there,
lives and clear, as the peace that remains.
Svenska
Efter regnet är floden långsammare,
för med sig lukten av land.
En sten skiner för ett ögonblick,
Sedan återvänder i sin färg.
Vatten talar utan röst,
Den glider i tidens händer.
Han frågar inte, han kommer inte ihåg,
Fortsätt bara.
Ett barn kastar en sten,
cirklarna öppnas och försvinner.
Något i hjärtat gör detsamma,
utan att göra buller.
Och när ljuset återvänder till väggarna,
Allt är lika och annorlunda.
Vatten och sten finns kvar där,
liv och klart, som den frid som förblir.
