日本語
雨が降ると川が遅くなります。
土地の匂いに。
一瞬石が輝き、
その後、その色に戻ります。
水は声なしで話します、
時間の手に滑ります。
彼は尋ねません、彼は記憶しません、
ただ行く.
子は岩を投げ、
円が開き、消えます。
心の中の何かが同じです。
騒音を起こさない。
そしてライトが壁に戻ったら、
すべてが等しく、異なる。
そこに水と石が残っている、
平和が残るように、命と清らかさを。
原文
Dopo la pioggia il fiume è più lento,
porta con sé odore di terra.
Una pietra brilla per un momento,
poi ritorna nel suo colore.
L’acqua parla senza voce,
scivola tra le mani del tempo.
Non chiede niente, non ricorda,
solo continua a passare.
Un bambino lancia un sasso,
gli cerchi si aprono e spariscono.
Qualcosa nel cuore fa lo stesso,
senza fare rumore.
E quando la luce torna sui muri,
tutto è uguale e diverso.
L’acqua e la pietra restano lì,
vive e chiare, come la pace che rimane.
English
After the rain the river is slower,
brings with it smell of land.
A stone shines for a moment,
then returns in its color.
Water speaks without voice,
It slips in the hands of time.
He doesn't ask, he doesn't remember,
Just keep going.
A child throws a rock,
the circles open and disappear.
Something in the heart does the same,
without making noise.
And when the light returns to the walls,
everything is equal and different.
Water and stone remain there,
lives and clear, as the peace that remains.
Svenska
Efter regnet är floden långsammare,
för med sig lukten av land.
En sten skiner för ett ögonblick,
Sedan återvänder i sin färg.
Vatten talar utan röst,
Den glider i tidens händer.
Han frågar inte, han kommer inte ihåg,
Fortsätt bara.
Ett barn kastar en sten,
cirklarna öppnas och försvinner.
Något i hjärtat gör detsamma,
utan att göra buller.
Och när ljuset återvänder till väggarna,
Allt är lika och annorlunda.
Vatten och sten finns kvar där,
liv och klart, som den frid som förblir.