← Zurück zu Η Οδός Της Ησυχίας
Η Σιωπή Του Δρόμου — Η Οδός Της Ησυχίας
Song 18 · Η Οδός Της Ησυχίας · Lundberg Selection

Η Σιωπή Του Δρόμου

Songseite · Album · Lundberg Selection

Spotify · Η Οδός Της Ησυχίας
Deutsch

Die Straße breitet sich nach vorne aus,
Mit den Lichtern atmen.
Die Reifen lassen Geräusche,
Wie Worte, die nicht gesagt wurden.

Auf dem Gehweg gehen Schatten,
Mit Taschen, Gedanken, Tagen.
Jeder geht ins Licht,
ohne zu wissen, warum.

Ein Bus fährt,
mit Gesichtern, die nicht aussehen.
Das Fenster zeigt den Himmel,
Wie ein Spiegel vergisst er.

Eine Frau schließt den Laden,
Wischt den Staub des Tages.
Der Schlüssel dreht sich langsam,
Wie Zeit lernen Geduld.

Auf der Seite der Straße ein Kind,
Er spielt mit einem Stein in seiner Hand.
Er schmeißt es nicht, er hält es einfach.
Wie etwas, das keinen Zweck braucht.

Und wenn die Nacht langsam kommt,
Die Straße hält ihre Stille.
Alles, was durch Aufenthalte im Licht ging,
Und alles, was übrig ist, geht weiter.

Originaltext

Ο δρόμος απλώνεται μπροστά,
με τα φώτα να ανασαίνουν.
Τα λάστιχα αφήνουν ήχους,
σαν λέξεις που δεν ειπώθηκαν.

Στο πεζοδρόμιο περπατούν σκιές,
με σακούλες, με σκέψεις, με μέρες.
Ο καθένας πάει προς το φως,
χωρίς να ξέρει γιατί.

Ένα λεωφορείο περνά,
με πρόσωπα που δεν κοιτάζουν.
Το παράθυρο δείχνει τον ουρανό,
όπως καθρέφτης που ξεχνάει.

Μια γυναίκα κλείνει το μαγαζί,
σκουπίζει τη σκόνη της μέρας.
Το κλειδί γυρίζει αργά,
όπως ο χρόνος που μαθαίνει υπομονή.

Στην άκρη του δρόμου ένα παιδί,
παίζει με μια πέτρα στο χέρι.
Δεν τη ρίχνει, μόνο την κρατά,
όπως κάτι που δεν χρειάζεται σκοπό.

Κι όταν έρθει η νύχτα σιγά,
ο δρόμος κρατά τη σιωπή του.
Ό,τι πέρασε μένει στο φως,
κι ό,τι μένει συνεχίζει να περνά.

English

The road spreads forward,
With the lights breathing.
The tires leave sound,
Like words that weren't said.

On the sidewalk walk shadows,
With bags, thoughts, days.
Everyone goes towards the light,
without knowing why.

A bus passes,
with faces that don't look.
The window shows the sky,
Like a mirror he forgets.

A woman closes the store,
Wipes the dust of the day.
The key turns slowly,
Like time learning patience.

On the side of the road a child,
He plays with a stone in his hand.
He doesn't throw it, he just keeps it,
Like something that doesn't need purpose.

And when the night comes slowly,
The road keeps its silence.
Everything that went through stays in the light,
And everything that's left goes on.

Svenska

Vägen sprids framåt,
Med ljuset andas.
Däcken lämnar ljud,
Som ord som inte sa.

På trottoaren gå skuggor,
Med väskor, tankar, dagar.
Alla går mot ljuset,
utan att veta varför.

En buss passerar,
Med ansikten som inte ser ut.
Fönstret visar himlen,
Som en spegel glömmer han.

En kvinna stänger butiken,
Torkar dagens damm.
Nyckeln vänder långsamt,
Som tid att lära tålamod.

På sidan av vägen ett barn,
Han leker med en sten i handen.
Han kastar inte det, han håller det bara,
Som något som inte behöver ändamål.

Och när natten kommer långsamt,
Vägen håller sin tystnad.
Allt som gick igenom stannar i ljuset,
Allt som är kvar fortsätter.