Français
Le bruit de la pluie
tombe sur les parapluies
des gens marchent dans la rue
au-dessus des toiles
le son balance
une ombre regarde dehors
se reflète dans une flaque
quelqu'un marche vite
et passe
je me sens moi-même
le souvenir d'une ancienne pluie
entre dans le cœur
tout le monde se mouille
ainsi nous sommes reliés
et cela suffit
la pluie cesse
les parapluies se replient
la rue brille
quelqu'un que je connaissais
je le retrouve
pluie
Texte original
あめの おとが
パラソルに ふるよ
みちを あるくひと
かさの うえに
おとが ゆれてるね
そとを みるかげ
みずたまりに うつる
はやく あるくひと
すぎてゆくよ
じぶんを かんじる
むかしの あめおもい
こころに しみて
みんな ぬれて いく
それで つながる
それで いい
あめが やんで
かさが しまわれる
みちは ひかるね
しってた ひとに
また あう よね
雨
English
The sound of rain
falls on the parasols
people walk the street
above the umbrellas
the sound sways
a watching shadow
is reflected in a puddle
someone walks quickly
and passes by
I feel myself
the memory of old rain
soaks into the heart
everyone gets wet
and so we are joined
and that is enough
the rain stops
umbrellas are folded away
the road shines
someone I knew
I meet again
rain
Svenska
Regnets ljud
faller mot parasollen
människor går på gatan
ovanpå paraplyerna
gungar ljudet
en skugga ser ut
speglas i vattenpölen
någon går fort
och passerar
jag känner mig själv
minnet av gammalt regn
sjunker in i hjärtat
alla blir våta
så binds vi ihop
och det räcker
regnet upphör
paraplyerna fälls ihop
gatan glänser
någon jag kände
möter jag igen
regn