Français
L'odeur du café
vient de la fenêtre
sur la table
deux tasses
reposent en silence
le bruit d'une page tournée
une cuillère touche la porcelaine
des gens passent dehors
les ombres s'allongent
le temps s'adoucit
un ancien rire
résonne dans le souvenir
les regards ne se croisent pas
le cœur continue
et cela suffit
la lumière de l'après-midi
remplit la vitre
personne ne le dit
mais l'instant est chaud
puisque ce lieu existe
Texte original
コーヒーのかおりが
まどからただよう
テーブルのうえ
ふたつのカップ
しずかにあるね
ページをめくるおと
スプーンがふれるよ
そとをあるくひと
かげがのびてく
じかんがやわらかく
むかしのわらいごえ
おもいにひびくね
めはあわせない
こころはつづく
それでいいんだよ
ひるのひかりが
ガラスにあふれ
だれもいわないけど
いまがあたたかい
ここがあるからね
English
The smell of coffee
drifts from the window
on the table
two cups
rest quietly
the sound of a page turning
a spoon touches porcelain
people walk outside
shadows lengthen
time softens
old laughter
echoes in memory
eyes do not meet
the heart goes on
and that is enough
afternoon light
fills the glass
no one says it
but now is warm
because this place exists
Svenska
Doften av kaffe
driver in från fönstret
på bordet
står två koppar
i stillhet
ljudet av en sida som vänds
en sked rör vid porslin
människor går utanför
skuggorna blir längre
tiden mjuknar
ett gammalt skratt
ekar i minnet
blickarna möts inte
hjärtat fortsätter
och det är nog
dagsljuset
fyller glaset
ingen säger det
men nuet är varmt
för den här platsen finns