← 戻る Η Οδός Της Ησυχίας
Η Θάλασσα Μιλά — Η Οδός Της Ησυχίας
曲 02 · Η Οδός Της Ησυχίας · Lundberg Selection

Η Θάλασσα Μιλά

曲ページ · アルバム · Lundberg Selection

Spotify · Η Οδός Της Ησυχίας
日本語

雨と煙の街の匂い、
窓に灯がちらつきます。
バスの中で、私は私の影を見て、
そして、私は考えの旅行を聞かせて.

海への道の流れ、
夢のようなサインが出てきます。
私は私のジャケットを約束として保ち、
いつか私はより軽く去ります。

港では風は明確に吹きます、
他人の言葉を連れて行く。
海藻は水の上に笑い、
そしてその音はライトを回します。

私は沈黙を知っている石の上に座っています、
一緒に座るのに使われました。
悲しみはなく、息を吹きます。
その道を知る波のように。

ところで、空気は方向を変えます、
道路の途中で後悔するような。
何も言わなかったことを考えてみると、
そして、塩はそれを解決させます。

太陽がラインに飛び込むとき、
空気が光る感じです。
何も言わなくてはならず、
海は話します。

原文

Η πόλη μυρίζει βροχή και καπνό,
τα φώτα τρεμοπαίζουν στα τζάμια.
Μέσα στο λεωφορείο κοιτώ τη σκιά μου,
κι αφήνω τη σκέψη να ταξιδεύει.

Ο δρόμος κυλά προς τη θάλασσα,
οι ταμπέλες σβήνουν σαν όνειρα.
Κρατώ το μπουφάν μου σαν υπόσχεση,
ότι κάποτε θα φύγω πιο ελαφριά.

Στο λιμάνι φυσά ο άνεμος καθαρός,
παίρνει μαζί του τα λόγια των άλλων.
Ένας γλάρος γελά πάνω απ’ το νερό,
κι ο ήχος του γίνεται φως.

Κάθομαι στην πέτρα που ξέρει τη σιωπή,
εκεί που καθόμασταν κάποτε μαζί.
Δεν υπάρχει λύπη, μόνο αναπνοή,
σαν κύμα που ξέρει τον δρόμο του.

Μακριά, ο αέρας αλλάζει κατεύθυνση,
σαν να μετάνιωσε στη μέση του δρόμου.
Σκέφτομαι όλα όσα δεν ειπώθηκαν,
κι αφήνω το αλάτι να τα λύσει.

Όταν ο ήλιος βουτά στη γραμμή,
νιώθω τον αέρα να γίνεται ελαφρύς.
Δεν χρειάζεται να πω τίποτα άλλο —
η θάλασσα μιλά, και αυτό αρκεί.

English

The city smells of rain and smoke,
The lights are flickering in the windows.
Inside the bus I look at my shadow,
And I let the thought travel.

The road flows to the sea,
The signs go out like dreams.
I keep my jacket as a promise,
That someday I'll leave lighter.

In the harbor the wind blows clear,
He takes with him the words of others.
A seagull laughs over water,
And its sound turns light.

I sit on the stone that knows silence,
where we used to sit together.
There's no sorrow, just breath,
Like a wave that knows its way.

Away, the air changes direction,
Like he regrets in the middle of the road.
I'm thinking about everything that wasn't said,
And let the salt solve it.

When the sun dives into the line,
I feel the air getting light.
I don't have to say anything else —
The sea speaks, and that's enough.

Svenska

Staden luktar regn och rök,
Ljuset flimrar i fönstren.
Inuti bussen tittar jag på min skugga,
Och jag lät tanken resa.

Vägen flyter till havet,
Tecknen går ut som drömmar.
Jag håller min jacka som ett löfte,
En dag lämnar jag lättare.

I hamnen blåser vinden klart,
Han tar med sig andras ord.
En seagull skrattar över vatten,
Och dess ljud vänder ljus.

Jag sitter på stenen som känner tystnad,
där vi brukade sitta tillsammans.
Det finns ingen sorg, bara andetag,
Som en våg som vet sin väg.

Away, luften ändrar riktning,
Som han ångrar i mitten av vägen.
Jag tänker på allt som inte sagts,
Låt saltet lösa det.

När solen dyker in i linjen,
Jag känner att luften får ljus.
Jag behöver inte säga något annat -
Havet talar, och det räcker.