日本語
第1節
丘の風が乾いた石垣の隙間を探る
ダイシャクシギが失われたもののように鳴く
私は夜明けに石垣を直す
石はなじみの拳の節のように合う
継ぎ目には苔と古い霜
洪水が下の畑を持っていった年と同じ
第2節
羊は重みで私の仕事を試す
弱いところを見つけるまで押す
私はゆっくり確かに積み直す
天気が思い通りにすることを知りながら
谷が求めるのは忍耐で
完璧ではない
第3節
妻の墓は畑を見下ろしている
その石は強風にしっかり耐える
私は弱い箇所のことを彼女に話す
端から三段目
彼女は風のため息の中で聞いている
石垣は土地をつなぎとめ
記憶を内側に留める
第4節
雨が石灰岩を生々しく刺す
私は突風に背中を張る
石段は年月の重みを支える
身体は曲がっても線は正しい
石垣は私とともに風化する
私たちは一緒に傾く
第5節
夕暮れがスウェイルデールの丘を柔らげる
石を灰色の番人に変える
私は道具を片づけ、犬は足元にいる
労働は門で終わる
手の痛みの中に残る
第6節
この石垣も時が来れば崩れる
石も骨もみなそうなるように
この手が動くかぎり私は直す
土地の表皮に自分の線を残す
痛みは掌に残る。
原文
Verse 1
Fell wind searches the drystone gaps
curlews cry like lost things
I mend the wall at first light
stones fit like familiar knuckles
moss and old frost in the joints
same as the year the flood took the lower field
Verse 2
Sheep test my work with their weight
nudge till they find a weakness
I rebuild, slow and sure
knowing the weather will have its way
the dales ask for patience
not perfection
Verse 3
Missus’s grave looks over the field
her stone solid against the gales
I tell her about the weak point
third course from the end
she listens in the wind’s sigh
walls hold the land together
hold the memories in
Verse 4
Rain needles the limestone raw
I brace my back to the squall
courses hold the years’ weight
body bent but the line true
the wall weathers with me
we lean together
Verse 5
Twilight softens the Swaledale hills
turns the stones to grey sentinels
I pack my tools, dog at heel
labour ends at the gate
lingers in the ache of the hands
Verse 6
These walls will fail in time
as all stone and bone must do
I’ll patch them while these hands can
leave my own line in the land’s crust
The ache stays in my palms.
Svenska
Vers 1
Hedvinden söker genom torrmurens glipor
spovar ropar som förlorade ting
Jag lagar muren i första ljuset
stenar passar som välkända knogar
mossa och gammal frost i fogarna
samma som året då floden tog nedre fältet
Vers 2
Fåren prövar mitt arbete med sin tyngd
knuffar tills de hittar en svaghet
Jag bygger om, långsamt och säkert
vet att vädret får sin vilja fram
dalgångarna ber om tålamod
inte fulländning
Vers 3
Hustruns grav ser ut över fältet
hennes sten står fast mot kulingarna
Jag berättar för henne om den svaga punkten
tredje stenraden från slutet
hon lyssnar i vindens suck
murar håller landet samman
håller minnena inne
Vers 4
Regnet nålar kalkstenen rå
Jag spänner ryggen mot byn
stenraderna bär årens tyngd
kroppen böjd men linjen sann
muren vittrar med mig
vi lutar tillsammans
Vers 5
Skymningen mjukar upp Swaledales kullar
gör stenarna till grå väktare
Jag packar verktygen, hunden vid hälen
arbetet slutar vid grinden
stannar kvar i händernas värk
Vers 6
Dessa murar ska ge vika med tiden
som all sten och allt ben måste göra
Jag lagar dem så länge händerna kan
lämnar min egen linje i markens skorpa
Värken stannar i mina handflator.