日本語
第1節
ロイヤル・マイルはフリンジの人波でざわめく
エスプレッソの湯気が城の眺めを曇らせる
私はその影でコーヒーを押し固める
エプロンのポケットは走り書きの紙切れでいっぱい
焦げた豆と観光客の香水の匂い
詩で家賃が払えると思った日と同じ
第2節
客はハート付きのラテを注文する
私はロゼッタを描き、彼らは画面を流していく
ナプキンに二行詩を書く
店長は閉店時にそれを捨てる
街は自分の歴史を安く売る
私の行はただ同然で流れる
第3節
詩人たちの幽霊が路地に出る
私はミルクピッチャーへ韻をささやく
彼らが求めるのはオーツで、頌歌ではない
連をコーヒーの一種だと思っている
強く苦く抽出される言葉もあれば
湯気のように消えるものもある
第4節
大道芸人のフィドルが小路を満たす
私は煙草を吸いに外へ出る
クレーンが新しいホテルを並べる
私に言える以上のものを建てながら
城の影は長く伸び
最後の光をのみ込む
第5節
夕方が旧市街の石を金に染める
私は鍵をかけ、小銭を数える
もう一行を走り書きする
携帯電話の青い光の中で
詩は砂糖のように溶け
カップに跡を残さない
第6節
私は毎日これらの比喩を押し固め、注ぐ
ナプキンの詩が薄れるのを見る。
オーツで、頌歌ではない-
好きにさせる。
一行だけはポケットに入れておく。
流しには捨てない。
原文
Verse 1
Royal Mile bustles with Fringe crowds
espresso steam fogs the castle view
I tamp coffee under its shadow
apron pocket full of scribbled scraps
smell of burnt beans and tourist perfume
same as the day I thought verse could pay rent
Verse 2
Customers order lattes with hearts
I swirl rosettes they scroll past
write couplets on napkins
manager bins them at close
the city sells its history cheap
my lines go for nowt
Verse 3
Ghosts of poets haunt the closes
I whisper rhymes to the milk jug
they ask for oat, not odes
think a stanza’s a type of coffee
some words brew strong and bitter
others evaporate like steam
Verse 4
Busker’s fiddle fills the lane
I step out for a fag
cranes line up new hotels
building more than I can say
the castle’s shadow grows longer
swallowing the last of the light
Verse 5
Evening gilds the Old Town stone
I lock up, count the coppers
scribble one more line
in the phone’s blue glare
poems dissolve like sugar
leave no trace in the cup
Verse 6
I tamp and pour these metaphors daily
watch the napkin poems fade.
Oat, not odes—
let them.
I keep one line in my pocket.
Not the sink.
Svenska
Vers 1
Royal Mile myllrar av Fringe-folk
espressons ånga dimmar slottsvyn
Jag pressar kaffet i dess skugga
förklädesfickan full av nedklottrade lappar
doft av brända bönor och turistparfym
samma som dagen då jag trodde vers kunde betala hyra
Vers 2
Kunder beställer latte med hjärtan
Jag snurrar rosetter de skrollar förbi
skriver kupletter på servetter
chefen slänger dem vid stängning
staden säljer sin historia billigt
mina rader går för ingenting
Vers 3
Poeternas vålnader hemsöker gränderna
Jag viskar rim till mjölkkannan
de ber om havre, inte oden
tror att en strof är en sorts kaffe
vissa ord brygger starkt och bittert
andra dunstar som ånga
Vers 4
Gatumusikantens fiol fyller gränden
Jag går ut för en cigg
byggkranar radar upp nya hotell
bygger mer än jag kan säga
slottets skugga växer längre
sväljer det sista av ljuset
Vers 5
Kvällen förgyller Gamla stans sten
Jag låser, räknar kopparmynten
klottrar ännu en rad
i telefonens blå sken
dikter löser sig som socker
lämnar inget spår i koppen
Vers 6
Jag pressar och häller dessa metaforer dagligen
ser servettdikterna blekna.
Havre, inte oden-
låt dem.
Jag har en rad i fickan.
Inte i vasken.