← 돌아가기 Raw Isles, Steel and Heather
Argyll Ferry Worker — Raw Isles, Steel and Heather
곡 10 · Raw Isles, Steel and Heather · Lundberg Selection

Argyll Ferry Worker

곡 페이지 · 앨범 · Lundberg Selection

한국어

1절
멀 해협이 선체 아래에서 푸르게 뒤끓는다
승객들은 엽서 같은 해안을 바라본다
출항 시간에 나는 밧줄을 감는다
소금물에 젖은 삼 때문에 손은 굳은살이 박였다
디젤과 식은 튀김기름 냄새
관리부의 편지가 온 그 아침.

2절
관광객들은 핑걸의 동굴을 찍는다
자기들의 줄을 던진 얼굴은 보지 않는다
나는 차들을 배 안으로 안내한다, 조용한 유령처럼
그들은 성과 맑은 하늘을 말한다
절벽을 향한 외침이 얻을 것은
절벽 자신의 차가운 메아리뿐이다.
나는 숨을 지킨다. 나는 줄을 지킨다.

3절
지주가 라브라도르를 데리고 승선한다
나를 지나 선장에게 고개를 끄덕인다
나는 그가 걸은 갑판을 닦는다
익숙한 도랑처럼 닳은 일상
노란 외투를 건너뛰는 눈들은
그 남자를 보지 않기로 한다.

4절
파도는 펼친 손처럼 이물에 부딪힌다
나는 매서운 물보라 속에서 보초를 선다
건너감들은 해들 속으로 흐려지고
몸은 바다의 흔들림에 맞춰 흔들린다
물이 묻는다, 무엇이 네 통과를 표시하느냐?
내 답은 이 밧줄, 이 매듭, 이 화상.

5절
황혼이 린니 호수를 남색으로 칠한다
먼 농가들에 불빛이 박힌다
나는 배를 묶고, 또 하루를 끝낸다
내 항적은 물의 피부 위 짧은 주름
삶들이 내 단단한 손을 지나간다
나는 그 무게를 느끼기로 한다.

6절
페리는 같은 길을 가른다
나를 꿰뚫어 보는 눈들을 실은 채
그러라지...
나는 한 땀이다. 나는 이음새다.
항적은 풀어진다.
나는 붙든다. 나는 남는다.

원문

Verse 1
Sound of Mull churns green under the hull
passengers gaze at postcard shores
I coil the ropes at sailing time
hands calloused from the salt-wet hemp
smell of diesel and cold fry-up grease
the morning the management letter came.

Verse 2
Tourists snap the Fingal’s Cave
never see the face that threw their line
I guide cars on, a silent ghost
they talk of castles and clear skies
A shout to the cliffs would earn
only the cliff's own echo, cold.
I keep my breath. I keep the line.

Verse 3
Laird boards with his Labrador
nods past me to the captain
I swab the deck where he walked
routine worn to a familiar trench
Eyes that skip over the yellow coat
choose not to see the man.

Verse 4
Waves slap the bow like a flat hand
I stand watch in the biting spray
crossings blur into years
body swayed to the sea’s roll
The water asks, “What marks your passage?”
My answer: this rope, this knot, this burn.

Verse 5
Dusk paints Loch Linnhe indigo
lights prick on in distant crofts
I tie up, end another day
My wake, a brief crease on the water’s skin
Lives pass through my steady hands
I choose to feel their weight.

Verse 6
The ferry cuts the same path
carrying eyes that look right through
Let them...
I am the stitch. I am the seam.
The wake dissolves.
I hold. I remain.

Svenska

Vers 1
Sound of Mull virvlar grönt under skrovet
passagerare stirrar mot vykortskuster
Jag lägger upp tamparna vid avgång
händer valkiga av saltvått hamprep
doft av diesel och kallt stekflott
morgonen då brevet från ledningen kom.

Vers 2
Turister fotar Fingals grotta
ser aldrig ansiktet som kastade deras lina
Jag leder på bilar, en tyst vålnad
de talar om slott och klar himmel
Ett rop mot klipporna skulle ge
bara klippans eget eko, kallt.
Jag håller andan. Jag håller linan.

Vers 3
Godsherren går ombord med sin labrador
nickar förbi mig till kaptenen
Jag svabbar däcket där han gick
rutinen sliten till en välkänd fåra
Ögon som hoppar över den gula jackan
väljer att inte se mannen.

Vers 4
Vågorna slår fören som en flat hand
Jag står vakt i den bitande stänken
överfarterna suddas ut till år
kroppen gungad efter sjöns rullning
Vattnet frågar: Vad markerar din passage?
Mitt svar: detta rep, denna knut, detta brännmärke.

Vers 5
Skymningen målar Loch Linnhe indigoblå
ljus tänds som nålstick i avlägsna torp
Jag förtöjer, avslutar ännu en dag
Mitt svall, ett kort veck på vattnets hud
Liv passerar genom mina stadiga händer
Jag väljer att känna deras tyngd.

Vers 6
Färjan skär samma väg
bär ögon som ser rakt igenom
Låt dem...
Jag är stygnet. Jag är sömmen.
Svallet löses upp.
Jag håller. Jag blir kvar.