العربية
المقطع 1
الأصابع تجد البكرات في الظلام
كما فعلت منذ كنت في التاسعة
الدانتيل ينمو تحت يدي كالصقيع
بطيئا، أبيض، أشد بياضا من جروف لولوورث
العينان ذهبتا منذ سنين
لكن النقش ما زال يعيش في العظام
المقطع 2
الغلاية تصفر على موقد رايبيرن
أعد الثواني من أنفاسها
شاي قوي يكفي لأن يقف فيه الملعقة
أشربه أسود، لا سكر باقيا
الحرب أخذت السكر، ثم الضوء
ولم ترد أيا منهما
المقطع 3
الجيران يطرقون بالكعك والشفقة
أدعهم يتكلمون وأومئ في المواضع الصحيحة
يقولون «أنت مذهلة، ما زلت تعملين»
أقول «الأيدي الخاملة تصدأ أسرع من العيون»
يغادرون أهدأ مما جاءوا
والباب يغلق لينا ككتاب تراتيل
المقطع 4
الليل يستقر ثقيلا على الكوخ
أجلس قرب الموقد والدبابيس تنقر برفق
دانتيل للمهود بعد صفارات الإنذار
دانتيل هونيتون لمن لم يعرفوا التعتيم
كل خيط عصيان صغير
في وجه الظلام الذي يظن أنه انتصر
المقطع 5
الريح ترج النافذة كأسنان مرتخية
أشعر بالعاصفة قبل أن تنكسر
الأصابع نفسها التي كانت تدخل الخيط في الإبر
تدخل الآن خيط سنوات التعتيم
النقش يبقى ثابتا
حتى حين ترتجف اليدان
المقطع 6
لذا سأبقي البكرات ترقص
حتى تنسى هذه اليدان حرفتهما
ويتراكم الدانتيل كالثلج
ويأخذ الظلام أخيرا الباقي
لكن ليس هذه الليلة
ليس ما دامت الدبابيس تنقر
دبابيس تنقر، ثابتة
النص الأصلي
Verse 1
Fingers find the bobbins in the dark
same as they done since I were nine
lace grows under my hands like frost
slow, white, whiter than the cliffs at Lulworth
eyes went years ago
but the pattern still lives in the bones
Verse 2
Kettle whistles on the Rayburn
I count the seconds by its breath
tea strong enough to stand a spoon
I drink it black, no sugar left
war took the sugar, then the light
never gave either back
Verse 3
Neighbours knock with cakes and pity
I let them talk, nod in the right places
they say “you’re amazing, still working”
I say “idle hands rust faster than eyes”
they leave quieter than they came
door shuts soft as a hymn book
Verse 4
Night settles heavy on the cottage
I sit by the range, pins clicking soft
lace for cradles after the sirens
Honiton lace for those who never knew the blackout
every thread a small defiance
against the dark that thinks it’s won
Verse 5
Wind rattles the window like loose teeth
I feel the storm before it breaks
same fingers that once threaded needles
now thread the blackout years
the pattern stays steady
even when the hands shake
Verse 6
So I’ll keep the bobbins dancing
till these hands forget their trade
and the lace piles up like snow
and the dark finally takes the rest
but not tonight
not while the pins still click
pins clicking, steady
Svenska
Vers 1
Fingrarna hittar spolarna i mörkret
som de gjort sedan jag var nio
spets växer under mina händer som frost
långsam, vit, vitare än klipporna vid Lulworth
ögonen försvann för många år sedan
men mönstret lever ännu i benen
Vers 2
Kitteln visslar på Rayburnspisen
Jag räknar sekunderna efter dess andning
te starkt nog att hålla en sked stående
Jag dricker det svart, inget socker kvar
kriget tog sockret, sedan ljuset
gav aldrig något av det tillbaka
Vers 3
Grannar knackar med kakor och medlidande
Jag låter dem prata, nickar på rätt ställen
de säger ”du är fantastisk, arbetar ännu”
Jag säger ”sysslolösa händer rostar snabbare än ögon”
de går tystare än de kom
dörren stängs mjukt som en psalmbok
Vers 4
Natten lägger sig tung över stugan
Jag sitter vid spisen, nålarna klickar mjukt
spets till vaggor efter sirenerna
Honitonspets åt dem som aldrig kände mörkläggningen
varje tråd ett litet trots
mot mörkret som tror att det har vunnit
Vers 5
Vinden skramlar fönstret som lösa tänder
Jag känner stormen innan den bryter ut
samma fingrar som en gång trädde nålar
trär nu mörkläggningsåren
mönstret håller sig stadigt
även när händerna skakar
Vers 6
Så jag låter spolarna dansa vidare
tills dessa händer glömmer sitt yrke
och spetsen lägger sig i högar som snö
och mörkret till sist tar resten
men inte i kväll
inte medan nålarna ännu klickar
nålarna klickar, stadigt
