English
Verse 1
The fog settles on the water's surface,
evening draws its quiet, soft stroke.
A duck swims through deep stillness,
and rings spread their silent language.
Verse 2
The jetty planks are cool, weathered,
smelling of resin, rain and forgotten time.
An old boat rocks slowly, calmly,
in its own eternal peace.
Verse 3
No one measures the wave's quiet movement,
no one seeks answers beyond its swell.
All that happens is pure and simple breathing,
like night itself, in a silent hall.
Verse 4
When darkness is woven with the last remains of light,
and stars glide forward in clear silence,
the lake stands there still, waiting and clean,
like memory itself, eternal and true.
Original text
Vers 1
Dimman lägger sig på vattnets yta,
kvällen drar sitt tysta, mjuka stråk.
En and simmar genom djup stillhet,
och ringar breder ut sitt tysta språk.
Vers 2
Bryggans plank är svala, väderbitna,
doftar kåda, regn och glömd tid.
En gammal båt gungar sakta, lugnt,
i sin egen, eviga frid.
Vers 3
Ingen mäter vågens tysta rörelse,
ingen söker svar bortom dess svall.
Allt som sker är ren och enkel andning,
som natten själv, i stilla hall.
Vers 4
När mörkret vävs med ljusets sista rester,
och stjärnor glider fram i tystnad klar,
står sjön där stilla, väntande och ren,
som minnet själv - evigt och sant.