日本語
第1節
霧が水面に降り、
夕べは静かでやわらかな筆跡を引く。
一羽のアヒルが深い静けさを泳ぎ、
輪がその沈黙の言葉を広げていく。
第2節
桟橋の板は冷たく、風雨にさらされ、
樹脂と雨と忘れられた時の匂いがする。
古い舟がゆっくり穏やかに揺れる、
自分自身の永遠の平和の中で。
第3節
誰も波の静かな動きを測らず、
誰もそのうねりの向こうに答えを探さない。
起こることはすべて純粋で素朴な呼吸、
夜そのもののように、静かな広間で。
第4節
闇が光の最後の残りと織り合わされるとき、
星々が澄んだ沈黙の中に現れるとき、
湖はそこに静かに立ち、待ち、清らかで、
記憶そのもののように、永遠で真実だ。
原文
Vers 1
Dimman lägger sig på vattnets yta,
kvällen drar sitt tysta, mjuka stråk.
En and simmar genom djup stillhet,
och ringar breder ut sitt tysta språk.
Vers 2
Bryggans plank är svala, väderbitna,
doftar kåda, regn och glömd tid.
En gammal båt gungar sakta, lugnt,
i sin egen, eviga frid.
Vers 3
Ingen mäter vågens tysta rörelse,
ingen söker svar bortom dess svall.
Allt som sker är ren och enkel andning,
som natten själv, i stilla hall.
Vers 4
När mörkret vävs med ljusets sista rester,
och stjärnor glider fram i tystnad klar,
står sjön där stilla, väntande och ren,
som minnet själv - evigt och sant.
English
Verse 1
The fog settles on the water's surface,
evening draws its quiet, soft stroke.
A duck swims through deep stillness,
and rings spread their silent language.
Verse 2
The jetty planks are cool, weathered,
smelling of resin, rain and forgotten time.
An old boat rocks slowly, calmly,
in its own eternal peace.
Verse 3
No one measures the wave's quiet movement,
no one seeks answers beyond its swell.
All that happens is pure and simple breathing,
like night itself, in a silent hall.
Verse 4
When darkness is woven with the last remains of light,
and stars glide forward in clear silence,
the lake stands there still, waiting and clean,
like memory itself, eternal and true.
