Español
Verso 1
Viejas paredes huelen a hierro y aceite,
el viento lleva un débil adiós.
El río se desliza allí bajo el puente,
callado, como el alma de alguien.
Verso 2
Un hombre permanece entre salas vacías,
la luz cae a través del vidrio.
Ve el polvo bailar despacio,
en todo lo que el tiempo dejó fijo.
Verso 3
Afuera el agua sigue adelante,
hacia el abrazo abierto del mar.
Nadie la retiene ya,
todo puede moverse hacia puerto.
Verso 4
Cuando la tarde tiñe la superficie del acero,
y el humo muere en un tono rojo y azul,
la fábrica queda como una sombra,
en la zona quieta del recuerdo.
Texto original
Vers 1
Gamla väggar luktar järn och olja,
vinden bär ett svagt farväl.
Floden glider under bron där,
tyst, som någons själ.
Vers 2
En man står kvar bland tomma hallar,
ljuset faller genom glas.
Han ser hur dammet dansar sakta,
i allt som tiden lämnat fast.
Vers 3
Utanför går vattnet vidare,
bort mot havets öppna famn.
Ingen håller kvar det längre,
allt får röra sig i hamn.
Vers 4
När kvällen färgar stålets yta,
och röken dör i rödblå ton,
står fabriken som en skugga,
i minnets stilla zon.
English
Verse 1
Old walls smell of iron and oil,
the wind carries a faint farewell.
The river glides there beneath the bridge,
quiet, like someone's soul.
Verse 2
A man remains among empty halls,
light falls through glass.
He sees the dust dance slowly,
among all that time has left in place.
Verse 3
Outside, the water goes on,
toward the open arms of the sea.
No one holds it back any longer,
everything may move into harbor.
Verse 4
When evening colors the surface of steel,
and smoke dies in a red-blue tone,
the factory stands like a shadow,
in memory's quiet zone.
