日本語
第1節
古い壁は鉄と油の匂いがし、
風はかすかな別れを運ぶ。
川はそこで橋の下を滑っていく、
誰かの魂のように静かに。
第2節
男が空の広間の中に残り、
光がガラスを通って落ちる。
彼は埃がゆっくり踊るのを見る、
時がその場に残したすべての中で。
第3節
外では水が進み続ける、
海の開いた腕へ向かって。
もう誰もそれを引き止めず、
すべては港へ動いていける。
第4節
夕べが鋼の表面を染めるとき、
煙が赤と青の調子の中で消えるとき、
工場は影のように立つ、
記憶の静かな区域に。
原文
Vers 1
Gamla väggar luktar järn och olja,
vinden bär ett svagt farväl.
Floden glider under bron där,
tyst, som någons själ.
Vers 2
En man står kvar bland tomma hallar,
ljuset faller genom glas.
Han ser hur dammet dansar sakta,
i allt som tiden lämnat fast.
Vers 3
Utanför går vattnet vidare,
bort mot havets öppna famn.
Ingen håller kvar det längre,
allt får röra sig i hamn.
Vers 4
När kvällen färgar stålets yta,
och röken dör i rödblå ton,
står fabriken som en skugga,
i minnets stilla zon.
English
Verse 1
Old walls smell of iron and oil,
the wind carries a faint farewell.
The river glides there beneath the bridge,
quiet, like someone's soul.
Verse 2
A man remains among empty halls,
light falls through glass.
He sees the dust dance slowly,
among all that time has left in place.
Verse 3
Outside, the water goes on,
toward the open arms of the sea.
No one holds it back any longer,
everything may move into harbor.
Verse 4
When evening colors the surface of steel,
and smoke dies in a red-blue tone,
the factory stands like a shadow,
in memory's quiet zone.
