日本語
第1節
雪は山の上に積もり、
忘れられた音楽のように静かで白い。
空気は冬の匂いを運び、
すべては止まっているのに、とても満ちて感じられる。
第2節
歩く人が雲の動きを見る、
稜線の上を、ゆっくり灰色に。
彼は立ち止まり、考えずに耳を澄まし、
時間を行かせる。
第3節
遠く下で川が流れ、
石を隠し、年月を磨く。
誰も自分の影を追わず、
すべては休むことができ、すべては残る。
第4節
夜が澄んだ線を引くとき、
星々が列になって灯るとき、
山は永遠の静けさの中に立つ、
魂自身のページのように。
原文
Vers 1
Snön har lagt sig över fjället,
tyst och vit som glömd musik.
Luften bär en doft av vinter,
allt står still men känns så rik.
Vers 2
En vandrare ser molnen röra,
över kammen, långsamt grå.
Han stannar, lyssnar utan tanke,
och låter tiden gå.
Vers 3
Långt där nere rinner floden,
döljer stenen, slipar år.
Ingen jagar sina skuggor,
allt får vila, allt består.
Vers 4
När natten drar sin klara linje,
och stjärnor tänds i rad,
står fjället där i evig stillhet,
som själens eget blad.
English
Verse 1
Snow has settled over the mountain,
silent and white like forgotten music.
The air carries a scent of winter,
everything stands still yet feels so rich.
Verse 2
A walker sees the clouds move,
over the ridge, slowly gray.
He stops, listens without thought,
and lets time pass.
Verse 3
Far below, the river runs,
hiding the stone, polishing years.
No one chases their shadows,
everything may rest, everything remains.
Verse 4
When night draws its clear line,
and stars are lit in rows,
the mountain stands there in eternal stillness,
like the soul's own page.
