Português
Verso 1
A neve pousou sobre a montanha,
silenciosa e branca como música esquecida.
O ar traz cheiro de inverno,
tudo está parado, mas parece tão pleno.
Verso 2
Um caminhante vê as nuvens se moverem,
sobre a crista, lentamente cinzentas.
Ele para, escuta sem pensamento,
e deixa o tempo passar.
Verso 3
Lá embaixo, longe, o rio corre,
esconde a pedra, lapida os anos.
Ninguém persegue suas sombras,
tudo pode descansar, tudo permanece.
Verso 4
Quando a noite traça sua linha clara,
e as estrelas se acendem em fila,
a montanha fica ali em quietude eterna,
como a própria página da alma.
Texto original
Vers 1
Snön har lagt sig över fjället,
tyst och vit som glömd musik.
Luften bär en doft av vinter,
allt står still men känns så rik.
Vers 2
En vandrare ser molnen röra,
över kammen, långsamt grå.
Han stannar, lyssnar utan tanke,
och låter tiden gå.
Vers 3
Långt där nere rinner floden,
döljer stenen, slipar år.
Ingen jagar sina skuggor,
allt får vila, allt består.
Vers 4
När natten drar sin klara linje,
och stjärnor tänds i rad,
står fjället där i evig stillhet,
som själens eget blad.
English
Verse 1
Snow has settled over the mountain,
silent and white like forgotten music.
The air carries a scent of winter,
everything stands still yet feels so rich.
Verse 2
A walker sees the clouds move,
over the ridge, slowly gray.
He stops, listens without thought,
and lets time pass.
Verse 3
Far below, the river runs,
hiding the stone, polishing years.
No one chases their shadows,
everything may rest, everything remains.
Verse 4
When night draws its clear line,
and stars are lit in rows,
the mountain stands there in eternal stillness,
like the soul's own page.
