Español
Verso 1
Un pájaro llama a lo lejos,
un eco entre montañas.
El bosque respira callado y lento,
como un corazón en su latido.
Verso 2
Una casa junto al lago está tranquila,
con humo que sube despacio.
Alguien se sienta en un muelle
y recuerda una vida que ardió.
Verso 3
Pero el viento toca la mejilla
y despierta algo nuevo.
Susurra suave en la luz del abedul:
“Mira, todo encuentra su tiempo.”
Verso 4
Cuando el crepúsculo descansa sobre el lago,
y la luz se queda,
entiendo sin palabras que la vida
camina callada donde camino.
Texto original
Vers 1
En fågel ropar fjärran,
ett eko mellan berg.
Skogen andas tyst och långsamt,
som ett hjärta i sitt slag.
Vers 2
Ett hus vid sjön står tyst och lugnt,
med rök som stiger sakta.
Någon sitter på en brygga,
och minns ett liv som brann.
Vers 3
Men vinden rör vid kinden,
och väcker något nytt.
Den viskar mjukt i björkens ljus:
“Se, allt finner sin tid.”
Vers 4
När skymning vilar över sjön,
och ljuset dröjer kvar,
förstår jag utan ord att livet
går stilla där jag går.
English
Verse 1
A bird calls far away,
an echo between mountains.
The forest breathes quiet and slow,
like a heart in its beat.
Verse 2
A house by the lake stands calm and still,
with smoke rising slowly.
Someone sits on a jetty
and remembers a life that burned.
Verse 3
But the wind touches the cheek
and wakes something new.
It whispers softly in the birch light:
“See, everything finds its time.”
Verse 4
When dusk rests over the lake,
and the light lingers,
I understand without words that life
walks quietly where I walk.
