Português
Verso 1
Um pássaro chama ao longe,
um eco entre montanhas.
A floresta respira quieta e devagar,
como um coração em seu bater.
Verso 2
Uma casa junto ao lago permanece calma,
com fumaça subindo lentamente.
Alguém se senta num cais
e lembra uma vida que ardeu.
Verso 3
Mas o vento toca o rosto
e desperta algo novo.
Sussurra suave na luz da bétula:
“Veja, tudo encontra seu tempo.”
Verso 4
Quando o crepúsculo repousa sobre o lago,
e a luz demora,
entendo sem palavras que a vida
caminha quieta por onde caminho.
Texto original
Vers 1
En fågel ropar fjärran,
ett eko mellan berg.
Skogen andas tyst och långsamt,
som ett hjärta i sitt slag.
Vers 2
Ett hus vid sjön står tyst och lugnt,
med rök som stiger sakta.
Någon sitter på en brygga,
och minns ett liv som brann.
Vers 3
Men vinden rör vid kinden,
och väcker något nytt.
Den viskar mjukt i björkens ljus:
“Se, allt finner sin tid.”
Vers 4
När skymning vilar över sjön,
och ljuset dröjer kvar,
förstår jag utan ord att livet
går stilla där jag går.
English
Verse 1
A bird calls far away,
an echo between mountains.
The forest breathes quiet and slow,
like a heart in its beat.
Verse 2
A house by the lake stands calm and still,
with smoke rising slowly.
Someone sits on a jetty
and remembers a life that burned.
Verse 3
But the wind touches the cheek
and wakes something new.
It whispers softly in the birch light:
“See, everything finds its time.”
Verse 4
When dusk rests over the lake,
and the light lingers,
I understand without words that life
walks quietly where I walk.