Français
Couplet 1
Un oiseau appelle au loin,
un écho entre les montagnes.
La forêt respire en silence, lentement,
comme un cœur dans son battement.
Couplet 2
Une maison au bord du lac reste calme,
avec une fumée qui monte lentement.
Quelqu’un s’assoit sur un ponton
et se souvient d’une vie qui brûlait.
Couplet 3
Mais le vent touche la joue
et réveille quelque chose de neuf.
Il murmure doucement dans la lumière du bouleau :
« Regarde, tout trouve son temps. »
Couplet 4
Quand le crépuscule repose sur le lac,
et que la lumière s’attarde,
je comprends sans mots que la vie
marche doucement là où je marche.
Texte original
Vers 1
En fågel ropar fjärran,
ett eko mellan berg.
Skogen andas tyst och långsamt,
som ett hjärta i sitt slag.
Vers 2
Ett hus vid sjön står tyst och lugnt,
med rök som stiger sakta.
Någon sitter på en brygga,
och minns ett liv som brann.
Vers 3
Men vinden rör vid kinden,
och väcker något nytt.
Den viskar mjukt i björkens ljus:
“Se, allt finner sin tid.”
Vers 4
När skymning vilar över sjön,
och ljuset dröjer kvar,
förstår jag utan ord att livet
går stilla där jag går.
English
Verse 1
A bird calls far away,
an echo between mountains.
The forest breathes quiet and slow,
like a heart in its beat.
Verse 2
A house by the lake stands calm and still,
with smoke rising slowly.
Someone sits on a jetty
and remembers a life that burned.
Verse 3
But the wind touches the cheek
and wakes something new.
It whispers softly in the birch light:
“See, everything finds its time.”
Verse 4
When dusk rests over the lake,
and the light lingers,
I understand without words that life
walks quietly where I walk.