日本語
広場では、ベンチが待っています。
名前なし、影なし。
人々は急いでいます、
そして彼は彼の場所を保持しています。
古い男はしばらくの間座っています、
袋のパンで。
目に見えない時間
どんな回答も聞かれません。
ドーヴはゆっくりと戦います,
子は墓を残します。
窓から太陽が降り注ぎ、
そして、風はそれらを収集します。
そこに住むベンチ
日の沈黙を維持します。
誰かが戻って来ることを知っています。
話すのではなく、座るだけです。
原文
Στην πλατεία ένα παγκάκι περιμένει,
χωρίς όνομα, χωρίς σκιά.
Οι άνθρωποι περνούν βιαστικά,
κι εκείνο κρατά τη θέση του.
Ένας γέρος κάθεται για λίγο,
με ένα ψωμί στη σακούλα.
Ο χρόνος τον κοιτά στα μάτια,
και δεν ζητά καμία απάντηση.
Τα περιστέρια τσακώνονται σιγά,
ένα παιδί αφήνει ψίχουλα.
Ο ήλιος σπάει πάνω στα τζάμια,
κι ο άνεμος τα μαζεύει.
Το παγκάκι μένει εκεί,
κρατά τη σιωπή της μέρας.
Ξέρει πως κάποιος θα γυρίσει,
όχι για να μιλήσει — μόνο να καθίσει.
English
In the square, a bench awaits,
No name, no shadow.
People are in a hurry,
And he holds his place.
An old man sits for a while,
with a bread in the bag.
Time looks into his eyes,
And he doesn't ask for any answer.
Doves fight slowly,
A child leaves crumbs.
The sun breaks on the windows,
And the wind collects them.
The bench lives there,
keeps the silence of the day.
He knows someone's coming back,
Not to speak — just to sit.
Svenska
På torget väntar en bänk,
Inget namn, ingen skugga.
Människor har bråttom,
Och han håller sin plats.
En gammal man sitter ett tag,
med bröd i väskan.
Tiden ser in i hans ögon,
Och han ber inte om något svar.
Doves kämpar långsamt,
Ett barn lämnar smulor.
Solen bryter på fönstren,
Och vinden samlar dem.
Bänken bor där,
håller dagens tystnad.
Han vet att någon kommer tillbaka,
Att inte tala - bara att sitta.
