Português
Estrofe 1
O caminho do brejo se desenrola pela urze ainda roxa do inverno
céu tão vasto que pesa para baixo
Caminho pela crista, vento nos dentes
binóculos pesados no peito
o chão se mantém firme embaixo
contra a maré de pés que vem
Estrofe 2
Turistas pisoteiam o musgo esfagno
Eu os guio de volta com palavras calmas e firmes
tiram fotos, ignoram as placas
acham que selvagem quer dizer livre para mim
a terra pede respeito primeiro
antes de dar sua paz
Estrofe 3
Cercas velhas cedem sob ovelhas e tempo
Eu as remendo, arame mordendo minhas palmas
colegas no pub perguntam por que se importar?
Digo que é para manter algo verdadeiro
intrusões cortam fundo a terra
precisam de pontos cuidadosos para sarar
Estrofe 4
O vento raspa a crista limpa de som
Fico de vigia, vidro nos olhos
pássaros marcam o tráfego humano
corpo afinado à música quieta da colina
o brejo guarda seus segredos perto
até de seu guardião
Estrofe 5
O crepúsculo sangra púrpura sobre os Cheviots
lança sombras longas nas trilhas gastas
Desço, caminho sabido de cor
ouço a respiração firme e lenta da terra
a vigia termina no portão
continua no escuro da mente
Estrofe 6
Patrulho sozinho contra a enchente humana
guardião do silêncio e do selvagem
o coração de Northumberland bate sob minhas botas
quieto ainda batendo sob a urze
Que venham os passos
Mantenho a linha
Mantenho o silêncio
Texto original
Verse 1
Moor path unwinds through heather still bruised from winter
sky so wide it presses down
I walk the ridgeline, wind in my teeth
binoculars heavy on my chest
the ground holds firm beneath
against the coming tide of feet
Verse 2
Tourists trample the sphagnum moss
I guide them back with quiet, firm words
they snap pics, ignore the signs
think wild means free for me
the land asks for respect first
before it gives you its peace
Verse 3
Old fences sag under sheep and time
I mend them, wire biting my palms
mates in the pub ask why bother?
I say to keep something true
intrusions cut the land deep
need careful stitches to heal
Verse 4
Wind scours the ridge clean of sound
I stand watch, glass to my eyes
birds mark the human traffic
body tuned to the hill’s quiet tune
the moor keeps its secrets close
even from its keeper
Verse 5
Dusk bleeds purple over the Cheviots
casts long shadows on the worn trails
I head down, path known by heart
hear the land’s steady, slow breath
the watch ends at the gate
continues in the dark of the mind
Verse 6
I patrol alone against the human flood
guardian of the quiet and the wild
Northumberland’s heart beats under my boots
quiet still beating under the heather
Let the footsteps come
I hold the line
I hold the silence
Svenska
Vers 1
Hedstigen vecklar ut sig genom ljung ännu blåslagen av vintern
himlen så vid att den pressar ner
Jag går längs åsryggen, vinden mellan tänderna
kikaren tung mot bröstet
marken håller fast under
mot den kommande floden av fötter
Vers 2
Turister trampar ner vitmossan
Jag leder dem tillbaka med stilla, fasta ord
de tar bilder, struntar i skyltarna
tror att vild betyder gratis för mig
landet ber om respekt först
innan det ger dig sin ro
Vers 3
Gamla stängsel säckar under får och tid
Jag lagar dem, tråden biter i handflatorna
kamrater på puben frågar varför bry sig?
Jag säger för att hålla något sant
intrång skär djupt i landet
behöver varsamma stygn för att läka
Vers 4
Vinden skrapar åsen ren från ljud
Jag står vakt, glas mot ögonen
fåglar markerar människotrafiken
kroppen stämd till kullens tysta melodi
heden håller sina hemligheter nära
även för sin väktare
Vers 5
Skymningen blöder lila över Cheviots
kastar långa skuggor på slitna leder
Jag går ner, stigen känd utantill
hör landets stadiga, långsamma andning
vakten slutar vid grinden
fortsätter i sinnets mörker
Vers 6
Jag patrullerar ensam mot människofloden
väktare av tystnaden och det vilda
Northumberlands hjärta slår under mina stövlar
stilla ännu slående under ljungen
Låt fotstegen komma
Jag håller linjen
Jag håller tystnaden