Italiano
Strofa 1
Il sentiero della brughiera si svolge tra erica ancora livida d'inverno
cielo così ampio che preme verso il basso
Cammino sul crinale, vento tra i denti
binocolo pesante sul petto
il terreno tiene saldo sotto
contro la marea di piedi che arriva
Strofa 2
I turisti calpestano lo sfagno
Li riporto indietro con parole calme e ferme
scattano foto, ignorano i cartelli
pensano che selvaggio significhi gratis per me
la terra chiede prima rispetto
prima di darti la sua pace
Strofa 3
Vecchie recinzioni cedono sotto pecore e tempo
Le riparo, filo che morde i palmi
amici al pub chiedono perché prendersela
Dico per tenere vero qualcosa
le intrusioni tagliano a fondo la terra
servono punti attenti per guarire
Strofa 4
Il vento raschia il crinale pulito dal suono
Sto di guardia, vetro agli occhi
gli uccelli segnano il traffico umano
corpo accordato alla melodia quieta della collina
la brughiera tiene stretti i suoi segreti
persino al suo custode
Strofa 5
Il crepuscolo sanguina viola sui Cheviots
getta lunghe ombre sui sentieri consumati
Scendo, sentiero saputo a memoria
sento il respiro lento e costante della terra
la guardia finisce al cancello
continua nel buio della mente
Strofa 6
Pattuglio solo contro la piena umana
custode del quieto e del selvatico
il cuore del Northumberland batte sotto i miei stivali
quieto ancora batte sotto l'erica
Che vengano i passi
Tengo la linea
Tengo il silenzio
Testo originale
Verse 1
Moor path unwinds through heather still bruised from winter
sky so wide it presses down
I walk the ridgeline, wind in my teeth
binoculars heavy on my chest
the ground holds firm beneath
against the coming tide of feet
Verse 2
Tourists trample the sphagnum moss
I guide them back with quiet, firm words
they snap pics, ignore the signs
think wild means free for me
the land asks for respect first
before it gives you its peace
Verse 3
Old fences sag under sheep and time
I mend them, wire biting my palms
mates in the pub ask why bother?
I say to keep something true
intrusions cut the land deep
need careful stitches to heal
Verse 4
Wind scours the ridge clean of sound
I stand watch, glass to my eyes
birds mark the human traffic
body tuned to the hill’s quiet tune
the moor keeps its secrets close
even from its keeper
Verse 5
Dusk bleeds purple over the Cheviots
casts long shadows on the worn trails
I head down, path known by heart
hear the land’s steady, slow breath
the watch ends at the gate
continues in the dark of the mind
Verse 6
I patrol alone against the human flood
guardian of the quiet and the wild
Northumberland’s heart beats under my boots
quiet still beating under the heather
Let the footsteps come
I hold the line
I hold the silence
Svenska
Vers 1
Hedstigen vecklar ut sig genom ljung ännu blåslagen av vintern
himlen så vid att den pressar ner
Jag går längs åsryggen, vinden mellan tänderna
kikaren tung mot bröstet
marken håller fast under
mot den kommande floden av fötter
Vers 2
Turister trampar ner vitmossan
Jag leder dem tillbaka med stilla, fasta ord
de tar bilder, struntar i skyltarna
tror att vild betyder gratis för mig
landet ber om respekt först
innan det ger dig sin ro
Vers 3
Gamla stängsel säckar under får och tid
Jag lagar dem, tråden biter i handflatorna
kamrater på puben frågar varför bry sig?
Jag säger för att hålla något sant
intrång skär djupt i landet
behöver varsamma stygn för att läka
Vers 4
Vinden skrapar åsen ren från ljud
Jag står vakt, glas mot ögonen
fåglar markerar människotrafiken
kroppen stämd till kullens tysta melodi
heden håller sina hemligheter nära
även för sin väktare
Vers 5
Skymningen blöder lila över Cheviots
kastar långa skuggor på slitna leder
Jag går ner, stigen känd utantill
hör landets stadiga, långsamma andning
vakten slutar vid grinden
fortsätter i sinnets mörker
Vers 6
Jag patrullerar ensam mot människofloden
väktare av tystnaden och det vilda
Northumberlands hjärta slår under mina stövlar
stilla ännu slående under ljungen
Låt fotstegen komma
Jag håller linjen
Jag håller tystnaden