Español
Estrofa 1
El sendero del páramo se desenrolla entre brezo aún magullado por el invierno
un cielo tan ancho que presiona hacia abajo
Camino por la cresta, viento en los dientes
los prismáticos pesados sobre el pecho
el suelo se mantiene firme debajo
contra la marea de pies que viene
Estrofa 2
Los turistas pisotean el musgo esfagno
Los devuelvo con palabras tranquilas y firmes
sacan fotos, ignoran las señales
creen que salvaje significa gratis para mí
la tierra pide respeto primero
antes de darte su paz
Estrofa 3
Viejas cercas ceden bajo ovejas y tiempo
Las reparo, el alambre muerde mis palmas
compañeros en el pub preguntan para qué molestarse
Digo que para mantener algo verdadero
las intrusiones cortan hondo la tierra
necesitan puntadas cuidadosas para sanar
Estrofa 4
El viento limpia la cresta de sonido
Monto guardia, cristal en los ojos
los pájaros marcan el tráfico humano
cuerpo afinado a la melodía callada de la colina
el páramo guarda cerca sus secretos
incluso de su guardián
Estrofa 5
El crepúsculo sangra púrpura sobre los Cheviot
arroja sombras largas sobre senderos gastados
Bajo, camino sabido de memoria
oigo la respiración lenta y firme de la tierra
la vigilancia termina en la puerta
continúa en la oscuridad de la mente
Estrofa 6
Patrullo solo contra la inundación humana
guardián de lo quieto y lo salvaje
el corazón de Northumberland late bajo mis botas
quieto, todavía latiendo bajo el brezo
Que vengan los pasos
Mantengo la línea
Mantengo el silencio
Texto original
Verse 1
Moor path unwinds through heather still bruised from winter
sky so wide it presses down
I walk the ridgeline, wind in my teeth
binoculars heavy on my chest
the ground holds firm beneath
against the coming tide of feet
Verse 2
Tourists trample the sphagnum moss
I guide them back with quiet, firm words
they snap pics, ignore the signs
think wild means free for me
the land asks for respect first
before it gives you its peace
Verse 3
Old fences sag under sheep and time
I mend them, wire biting my palms
mates in the pub ask why bother?
I say to keep something true
intrusions cut the land deep
need careful stitches to heal
Verse 4
Wind scours the ridge clean of sound
I stand watch, glass to my eyes
birds mark the human traffic
body tuned to the hill’s quiet tune
the moor keeps its secrets close
even from its keeper
Verse 5
Dusk bleeds purple over the Cheviots
casts long shadows on the worn trails
I head down, path known by heart
hear the land’s steady, slow breath
the watch ends at the gate
continues in the dark of the mind
Verse 6
I patrol alone against the human flood
guardian of the quiet and the wild
Northumberland’s heart beats under my boots
quiet still beating under the heather
Let the footsteps come
I hold the line
I hold the silence
Svenska
Vers 1
Hedstigen vecklar ut sig genom ljung ännu blåslagen av vintern
himlen så vid att den pressar ner
Jag går längs åsryggen, vinden mellan tänderna
kikaren tung mot bröstet
marken håller fast under
mot den kommande floden av fötter
Vers 2
Turister trampar ner vitmossan
Jag leder dem tillbaka med stilla, fasta ord
de tar bilder, struntar i skyltarna
tror att vild betyder gratis för mig
landet ber om respekt först
innan det ger dig sin ro
Vers 3
Gamla stängsel säckar under får och tid
Jag lagar dem, tråden biter i handflatorna
kamrater på puben frågar varför bry sig?
Jag säger för att hålla något sant
intrång skär djupt i landet
behöver varsamma stygn för att läka
Vers 4
Vinden skrapar åsen ren från ljud
Jag står vakt, glas mot ögonen
fåglar markerar människotrafiken
kroppen stämd till kullens tysta melodi
heden håller sina hemligheter nära
även för sin väktare
Vers 5
Skymningen blöder lila över Cheviots
kastar långa skuggor på slitna leder
Jag går ner, stigen känd utantill
hör landets stadiga, långsamma andning
vakten slutar vid grinden
fortsätter i sinnets mörker
Vers 6
Jag patrullerar ensam mot människofloden
väktare av tystnaden och det vilda
Northumberlands hjärta slår under mina stövlar
stilla ännu slående under ljungen
Låt fotstegen komma
Jag håller linjen
Jag håller tystnaden