← Volver a Raw Isles, Steel and Heather
West Midlands Factory Line — Raw Isles, Steel and Heather
Canción 14 · Raw Isles, Steel and Heather · Lundberg Selection

West Midlands Factory Line

Página de la canción · Álbum · Lundberg Selection

Español

Estrofa 1
La línea de fábrica retumba a las seis en punto
las cajas se deslizan como una cadena interminable y suspirante
Me recojo el pelo, entro en el flujo
manos rápidas sobre la cinta de sellado
olor a patatas de vinagre y aceite caliente de máquina
igual que el día en que el sindicalista dejó de venir
Estrofa 2
Las chicas cotillean sobre el rugido de la cinta
June cuenta el drama de anoche en la tele
nos reímos para romperle la espalda a la monotonía
el supervisor vigila, halcón en su percha
la cinta te enseña a moverte como una sola
antes de enseñarte que eres reemplazable
Estrofa 3
El film se tensa con un chillido
Me enderezo, siento el tirón en la zona lumbar
las compañeras cruzan una mirada, un ¿todo bien? callado
somos los engranajes que lo mantienen girando
los de arriba ven la producción
no las manos que la hacen
Estrofa 4
El silbato del almuerzo corta el aire
nos estiramos, contamos los dolores de la mañana
compartimos patatas, cambiamos historias
consuelo en una bolsa compartida de queso y cebolla
el turno forja lazos
más apretados que cualquier perno
Estrofa 5
La tarde arrastra lenta la cadena
Miro el reloj, cuento los minutos
las sonrisas cansadas de las compañeras me sostienen
el cuerpo duele pero está extrañamente lleno
la línea tira de ti
vosotras tiráis unas de otras
Estrofa 6
Las luces bajan, la cinta gime hasta pararse
Manos cansadas limpian las estaciones
Nos separamos con asentimientos, no palabras
Que la línea corra vacía esta noche
Ficho la salida — todavía entera
No reemplazable
No en mi propio nombre

Texto original

Verse 1
Factory line rumbles at 6 AM sharp
boxes slide like an endless, sighing chain
I tie my hair back, join the flow
hands quick on the sealing tape
smell of vinegar crisps and hot machine oil
same as the day the union man stopped coming
Verse 2
Girls gossip over the conveyor’s roar
June tells last night’s telly drama
we laugh to break the monotony’s back
supervisor watches, a hawk on a perch
the belt teaches you to move as one
before it teaches you you’re replaceable
Verse 3
Clingfilm tightens with a shriek
I straighten, feel the pull in my lower back
mates pass a look, a silent alright?
we’re the cogs that keep it turning
powers above see the output
not the hands that make it
Verse 4
Lunch whistle cuts the air
we stretch, tally the morning’s aches
share crisps, swap stories
comfort in a shared bag of cheese and onion
the shift forges bonds
tighter than any bolt
Verse 5
Afternoon drags the chain slow
I glance at the clock, count the minutes
mates’ tired smiles get me through
body aching but strangely full
the line pulls you along
you pull each other through
Verse 6
Lights dim, the belt groans to a halt
Tired hands wipe down the stations
We part with nods, not words
Let the line run empty tonight
I clock out — still whole
Not replaceable
Not in my own name

Svenska

Vers 1
Fabrikslinjen mullrar exakt klockan sex
lådor glider som en ändlös, suckande kedja
Jag knyter bak håret, går in i flödet
händerna snabba på förseglingstejpen
lukt av vinägerchips och het maskinolja
samma som dagen då fackmannen slutade komma
Vers 2
Tjejerna skvallrar över transportbandets dån
June berättar gårdagens tv-drama
vi skrattar för att bryta monotonins rygg
förmannen vakar, en hök på sin pinne
bandet lär dig att röra dig som en
innan det lär dig att du kan bytas ut
Vers 3
Plastfilmen stramas med ett skri
Jag rätar på mig, känner draget i ländryggen
kamraterna skickar en blick, ett tyst går det?
vi är kuggarna som håller det igång
de där uppe ser produktionen
inte händerna som gör den
Vers 4
Lunchvisslan skär genom luften
vi sträcker oss, summerar morgonens värk
delar chips, byter historier
tröst i en delad påse ost och lök
skiftet smider band
starkare än någon bult
Vers 5
Eftermiddagen drar kedjan långsamt
Jag sneglar på klockan, räknar minuterna
kamraternas trötta leenden bär mig igenom
kroppen värker men är märkligt full
linjen drar dig vidare
ni drar varandra igenom
Vers 6
Ljuset dämpas, bandet stönar till stopp
Trötta händer torkar av stationerna
Vi skiljs med nickar, inte ord
Låt linjen gå tom i natt
Jag stämplar ut — fortfarande hel
Inte utbytbar
Inte i mitt eget namn