日本語
第1節
ムーアの道は冬の傷色を残すヒースの中をほどける
空は広すぎて押し下げてくる
稜線を歩く、歯に風
双眼鏡は胸に重い
足元の地面は固く保つ
押し寄せる足音の潮に向かって
第2節
観光客がミズゴケを踏み荒らす
私は静かで固い言葉で引き戻す
彼らは写真を撮り、標識を無視する
野生とは自分に無料だと思っている
土地はまず敬意を求める
その静けさを与える前に
第3節
古い柵は羊と時間にたわむ
私は直す、針金が掌に食い込む
パブの仲間はなぜ構うのかと聞く
本当のものを保つためだと言う
侵入は土地を深く切る
癒えるには慎重な縫い目が要る
第4節
風が稜線から音をこそげ取る
私は見張る、目にレンズ
鳥たちは人の流れを印す
身体は丘の静かな調べに合う
ムーアは秘密を近くに抱く
その番人にさえ
第5節
夕暮れがチェビオットに紫を流す
踏まれた道に長い影を投げる
私は下る、心で覚えた道
土地の安定した遅い息を聞く
見張りは門で終わる
心の闇で続く
第6節
私は人の洪水に向かって一人巡回する
静けさと野生の守り手
ノーサンバーランドの心臓は私の靴の下で打つ
ヒースの下で静かになお打っている
足音よ来い
私は線を守る
私は沈黙を守る
原文
Verse 1
Moor path unwinds through heather still bruised from winter
sky so wide it presses down
I walk the ridgeline, wind in my teeth
binoculars heavy on my chest
the ground holds firm beneath
against the coming tide of feet
Verse 2
Tourists trample the sphagnum moss
I guide them back with quiet, firm words
they snap pics, ignore the signs
think wild means free for me
the land asks for respect first
before it gives you its peace
Verse 3
Old fences sag under sheep and time
I mend them, wire biting my palms
mates in the pub ask why bother?
I say to keep something true
intrusions cut the land deep
need careful stitches to heal
Verse 4
Wind scours the ridge clean of sound
I stand watch, glass to my eyes
birds mark the human traffic
body tuned to the hill’s quiet tune
the moor keeps its secrets close
even from its keeper
Verse 5
Dusk bleeds purple over the Cheviots
casts long shadows on the worn trails
I head down, path known by heart
hear the land’s steady, slow breath
the watch ends at the gate
continues in the dark of the mind
Verse 6
I patrol alone against the human flood
guardian of the quiet and the wild
Northumberland’s heart beats under my boots
quiet still beating under the heather
Let the footsteps come
I hold the line
I hold the silence
Svenska
Vers 1
Hedstigen vecklar ut sig genom ljung ännu blåslagen av vintern
himlen så vid att den pressar ner
Jag går längs åsryggen, vinden mellan tänderna
kikaren tung mot bröstet
marken håller fast under
mot den kommande floden av fötter
Vers 2
Turister trampar ner vitmossan
Jag leder dem tillbaka med stilla, fasta ord
de tar bilder, struntar i skyltarna
tror att vild betyder gratis för mig
landet ber om respekt först
innan det ger dig sin ro
Vers 3
Gamla stängsel säckar under får och tid
Jag lagar dem, tråden biter i handflatorna
kamrater på puben frågar varför bry sig?
Jag säger för att hålla något sant
intrång skär djupt i landet
behöver varsamma stygn för att läka
Vers 4
Vinden skrapar åsen ren från ljud
Jag står vakt, glas mot ögonen
fåglar markerar människotrafiken
kroppen stämd till kullens tysta melodi
heden håller sina hemligheter nära
även för sin väktare
Vers 5
Skymningen blöder lila över Cheviots
kastar långa skuggor på slitna leder
Jag går ner, stigen känd utantill
hör landets stadiga, långsamma andning
vakten slutar vid grinden
fortsätter i sinnets mörker
Vers 6
Jag patrullerar ensam mot människofloden
väktare av tystnaden och det vilda
Northumberlands hjärta slår under mina stövlar
stilla ännu slående under ljungen
Låt fotstegen komma
Jag håller linjen
Jag håller tystnaden