← Tillbaka till Raw Isles, Salt and Rust
Glasgow Steel Dust Evening — Raw Isles, Salt and Rust
Låt 07 · Raw Isles, Salt and Rust · Lundberg Selection

Glasgow Steel Dust Evening

Låtsida · Album · Lundberg Selection

Svenska

Vers 1
Clyde har tystnat där hamrarna sjöng
kranarna står som fyllon vid stängningsdags
Jag går Govan-vägen i skymningen, kompis
stövlarna ännu tunga av slagg
diesel och rost i luften i kväll
sedan dagen då grindarna låstes
Vers 2
Spelhaket lyser rött på andra sidan gatan
samma ansikten, tunnare plånböcker
Jag vårdar en halva som smakar ingenting
ser färg-tv:n ljuga
floden talar inte
den håller bara munnen stängd
Vers 3
Hustrun sover när nyckeln vrids
fjärrkontrollen ännu varm i handen
Jag sitter i mörkret medan mätaren tickar
räknar gnistor som aldrig kom tillbaka
svetsen i mina ögon svalnade aldrig
bränner kallare än lägenheten
Vers 4
Varvet är en parkering nu
där jag en gång nitade skrov
Jag går förbi stängslet varje morgon
rör vid rosten som om den vore punktskrift
vissa färdigheter går inte i pension
de rostar bara i benen
Vers 5
Regn på hyreshusens fönster
låter som plåtar som går nerför slipen
Jag blundar och känner vibrationerna
öppnar dem och känner kylan
borta för gott
men det slår ännu i bröstet
Vers 6
Så jag sitter här tills glödlampan går
eller tills den aldrig gör det
kranarna håller sin vaka
och en man behåller det han är skyldig
nej då, kompis
nej då

Originaltext

Verse 1
Clyde’s gone quiet where the hammers sang
cranes stand like drunks at closing time
I walk the Govan road at dusk, pal
boots still heavy with grit
diesel and rust in the air tonight
since the day the gates locked shut
Verse 2
Bookies glows red across the street
same faces, thinner wallets
I nurse a half that tastes of nothing
watch the telly lie in colour
the river don’t speak
it just keeps its mouth shut
Verse 3
Wife’s asleep when the key turns
remote still warm in her hand
I sit in the dark with the meter ticking
counting sparks that never came back
the weld in my eyes never cooled
burns colder than the flat
Verse 4
The yard’s a car park now
where I once riveted hulls
I walk past the fence every morning
touch the rust like it’s braille
some skills don’t retire
they just rust in the bones
Verse 5
Rain on the tenement windows
sounds like plates coming down the slipway
I close my eyes and feel the vibration
open them and feel the cold
gone for good
but it still hits my chest
Verse 6
So I’ll sit here till the bulb blows
or till it never does
the cranes keep their vigil
and a man keeps what he’s owed
naw ba’, pal
naw ba’