← Back to Raw Isles, Steel and Heather
Somerset Cider Widow — Raw Isles, Steel and Heather
Track 02 · Raw Isles, Steel and Heather · Lundberg Selection

Somerset Cider Widow

Track page · Album · Lundberg Selection

English

Verse 1
Frost nips the blossom in the dark
petals fall like unanswered letters
I crush the apples at first light
hands stinging with cider’s sharp kiss
wassail song echoes in the hollow
same tune as the year the trees wept
Verse 2
Market stall leans into the wind
buyers want cheap, want sweet
I bottle the rough stuff anyway
sell it door to door for the truth
the land asks for more than grief
it asks for your fingerprints in the soil
Verse 3
Granddaughter sips, pulls a face
too sharp, Nan
I say taste the winter in it
the fight the tree put up
some harvests sweeten late
others hold the frost in their heart
Verse 4
Rain floods the ditches again
turns the yard to cider-clay
I dig the channels with my boots
spade aching in my palm
the orchard drinks my days
gives back this hard, dry wine
Verse 5
Moon over the Mendips cold
shines on the vats of waiting gold
I stir the slow fermenting scrum
smell sharp as a fresh-cut loss
some hurts turn to vinegar
some to a fire in the throat
Verse 6
So I’ll press these bitter fruit
till my knuckles are stained dark
the widow’s brew bites back clean
defying the blight’s slow tooth
The stain stays on my knuckles.

Svenska

Vers 1
Frosten nyper blomningen i mörkret
kronblad faller som obesvarade brev
Jag krossar äpplena i första ljuset
händerna svider av ciderns skarpa kyss
wassailsången ekar i håligheten
samma melodi som året då träden grät
Vers 2
Marknadsståndet lutar mot vinden
köparna vill ha billigt, vill ha sött
Jag buteljerar det sträva ändå
säljer dörr till dörr för sanningens skull
jorden kräver mer än sorg
den kräver dina fingeravtryck i myllan
Vers 3
Barnbarnet smuttar, grimaserar
för skarpt, farmor
Jag säger smaka vintern i det
kampen som trädet gjorde
vissa skördar sötmar sent
andra bär frosten i hjärtat
Vers 4
Regnet fyller dikena igen
gör gården till ciderlera
Jag gräver rännorna med stövlarna
spaden värker i handflatan
fruktgården dricker mina dagar
ger tillbaka detta hårda, torra vin
Vers 5
Månen över Mendips är kall
lyser på kar av väntande guld
Jag rör den långsamt jäsande massan
doft skarp som en nyskuren förlust
vissa sår blir till vinäger
vissa till eld i strupen
Vers 6
Så jag pressar dessa bittra frukter
tills knogarna färgas mörka
änkans brygd biter rent tillbaka
trotsar sjukdomens långsamma tand
Fläcken stannar på mina knogar.