Español
Estrofa 1
Abajo en el puerto la marea viene suave, arrastrándose
pasando los viejos peldaños de pizarra, mi amor
las gaviotas gritan como si aún lloraran
sobre los viejos peldaños de pizarra, no
Aún huelo las sardinas friéndose
de cuando era niña, sí
Estrofa 2
Los barcos ya no entran como es debido
el puerto quedó callado como oración
pero el agua todavía sabe mi nombre
y el viento aún lo dice claro
“quédate donde estás, querida Elsie”
el mar me recuerda mejor que la mayoría
Estrofa 3
La luz sobre las olas cae de lado
oro que no he visto en sesenta años
Me siento en el banco junto a la casa del bote salvavidas
manos dobladas, esperando despacio
No estoy esperando, solo estoy sentada donde la vida me dejó
el mar devuelve lo que tomó
Estrofa 4
Oigo llamar a mi madre
desde la cocina en lo alto de la colina
pan horneándose, empanadas enfriándose
misma voz, misma sal, mismo frío
Aprendí la marea antes que a los hombres
nada nos deja de verdad
Estrofa 5
Las gaviotas giran sobre Smeatons Pier
cielo color de conchas de mejillón
Cierro los ojos y tengo veinte
y los abro, soy vieja
pero la marea aún gira del mismo modo
y el dolor no discute
Estrofa 6
Así que me sentaré aquí un poco más
hasta que la luz se apague para siempre
y el agua tome lo que quiera
y el viento tome el resto
no más manos que sostener
no más noches que esperar
con eso me basta, mi amor
con eso me basta
Texto original
Verse 1
Downlong the tide comes creepin’ soft
past the old slate steps, me lover
gulls cry like they’m mournin’ still
over the old slate steps, no
I still smell the pilchards fryin’
from when I were a girl, I were
Verse 2
The boats don’t come in proper job
harbour’s gone quiet as prayer
but the water still knows me name
and the wind still says it clear
“bide where you be, Elsie dear”
sea remembers me better than most folk do
Verse 3
The light on the waves is slantin’
gold I ain’t seen in sixty year
I sit on the bench by the lifeboat house
hands folded, waitin’ slow
I bain’t waitin’, just sittin’ where life left me
the sea gives back what it took
Verse 4
I hear my mother callin’
from the kitchen up the hill
bread bakin’, pasties coolin’
same voice, same salt, same chill
I learnt the tide ’fore ever I learnt men
nothing ever really leaves us
Verse 5
The gulls wheel over Smeatons Pier
sky the colour of mussel shells
I close my eyes and I’m twenty
and I open them, I’m old
but the tide still turns the same way
and the ache don’t argue
Verse 6
So I’ll sit here a little longer
till the light goes out for good
and the water takes what it wants
and the wind takes the rest
no more hands to hold
no more nights to wait
that’ll do me, me lover
that’ll do me
Svenska
Vers 1
Nere vid hamnen kommer tidvattnet smygande mjukt
förbi de gamla skifferstegen, min kära
måsarna skriker som om de ännu sörjer
över de gamla skifferstegen, nej
Jag känner ännu doften av sardiner som steks
från när jag var flicka, det gör jag
Vers 2
Båtarna kommer inte in som de ska
hamnen har tystnat som en bön
men vattnet känner fortfarande mitt namn
och vinden säger det ännu klart
”stanna där du är, kära Elsie”
havet minns mig bättre än de flesta
Vers 3
Ljuset på vågorna lutar
guld jag inte sett på sextio år
Jag sitter på bänken vid livbåtshuset
händerna vikta, väntar långsamt
Jag väntar inte, jag sitter bara där livet lämnade mig
havet ger tillbaka vad det tog
Vers 4
Jag hör min mor ropa
från köket uppe på kullen
bröd som bakas, piroger som svalnar
samma röst, samma salt, samma kyla
Jag lärde mig tidvattnet innan jag lärde mig män
inget lämnar oss egentligen
Vers 5
Måsarna kretsar över Smeatons Pier
himlen har färg av musselskal
Jag sluter ögonen och är tjugo
och öppnar dem, och är gammal
men tidvattnet vänder ännu samma väg
och värken säger inte emot
Vers 6
Så jag sitter här lite längre
tills ljuset slocknar för gott
och vattnet tar vad det vill
och vinden tar resten
inga fler händer att hålla
inga fler nätter att vänta
det räcker för mig, min kära
det räcker för mig