Português
Estrofe 1
Lá embaixo a maré vem rastejando suave
passando os velhos degraus de ardósia, meu amor
as gaivotas gritam como se ainda lamentassem
sobre os velhos degraus de ardósia, não
Ainda sinto cheiro de sardinhas fritando
de quando eu era menina, sinto
Estrofe 2
Os barcos não entram como deviam
o porto ficou quieto como prece
mas a água ainda sabe meu nome
e o vento ainda o diz claro
“fica onde estás, querida Elsie”
o mar me lembra melhor que a maioria
Estrofe 3
A luz nas ondas vem inclinada
ouro que não vejo há sessenta anos
Sento no banco junto à casa do bote salva-vidas
mãos cruzadas, esperando devagar
Não estou esperando, só estou sentada onde a vida me deixou
o mar devolve o que tomou
Estrofe 4
Ouço minha mãe chamando
da cozinha no alto da colina
pão assando, pastéis esfriando
a mesma voz, o mesmo sal, o mesmo frio
Aprendi a maré antes de aprender homens
nada nos deixa de verdade
Estrofe 5
As gaivotas giram sobre Smeatons Pier
céu da cor de conchas de mexilhão
Fecho os olhos e tenho vinte
e abro, sou velha
mas a maré ainda vira do mesmo jeito
e a dor não discute
Estrofe 6
Então ficarei sentada aqui mais um pouco
até a luz se apagar de vez
e a água levar o que quiser
e o vento levar o resto
não mais mãos para segurar
não mais noites para esperar
isso me basta, meu amor
isso me basta
Texto original
Verse 1
Downlong the tide comes creepin’ soft
past the old slate steps, me lover
gulls cry like they’m mournin’ still
over the old slate steps, no
I still smell the pilchards fryin’
from when I were a girl, I were
Verse 2
The boats don’t come in proper job
harbour’s gone quiet as prayer
but the water still knows me name
and the wind still says it clear
“bide where you be, Elsie dear”
sea remembers me better than most folk do
Verse 3
The light on the waves is slantin’
gold I ain’t seen in sixty year
I sit on the bench by the lifeboat house
hands folded, waitin’ slow
I bain’t waitin’, just sittin’ where life left me
the sea gives back what it took
Verse 4
I hear my mother callin’
from the kitchen up the hill
bread bakin’, pasties coolin’
same voice, same salt, same chill
I learnt the tide ’fore ever I learnt men
nothing ever really leaves us
Verse 5
The gulls wheel over Smeatons Pier
sky the colour of mussel shells
I close my eyes and I’m twenty
and I open them, I’m old
but the tide still turns the same way
and the ache don’t argue
Verse 6
So I’ll sit here a little longer
till the light goes out for good
and the water takes what it wants
and the wind takes the rest
no more hands to hold
no more nights to wait
that’ll do me, me lover
that’ll do me
Svenska
Vers 1
Nere vid hamnen kommer tidvattnet smygande mjukt
förbi de gamla skifferstegen, min kära
måsarna skriker som om de ännu sörjer
över de gamla skifferstegen, nej
Jag känner ännu doften av sardiner som steks
från när jag var flicka, det gör jag
Vers 2
Båtarna kommer inte in som de ska
hamnen har tystnat som en bön
men vattnet känner fortfarande mitt namn
och vinden säger det ännu klart
”stanna där du är, kära Elsie”
havet minns mig bättre än de flesta
Vers 3
Ljuset på vågorna lutar
guld jag inte sett på sextio år
Jag sitter på bänken vid livbåtshuset
händerna vikta, väntar långsamt
Jag väntar inte, jag sitter bara där livet lämnade mig
havet ger tillbaka vad det tog
Vers 4
Jag hör min mor ropa
från köket uppe på kullen
bröd som bakas, piroger som svalnar
samma röst, samma salt, samma kyla
Jag lärde mig tidvattnet innan jag lärde mig män
inget lämnar oss egentligen
Vers 5
Måsarna kretsar över Smeatons Pier
himlen har färg av musselskal
Jag sluter ögonen och är tjugo
och öppnar dem, och är gammal
men tidvattnet vänder ännu samma väg
och värken säger inte emot
Vers 6
Så jag sitter här lite längre
tills ljuset slocknar för gott
och vattnet tar vad det vill
och vinden tar resten
inga fler händer att hålla
inga fler nätter att vänta
det räcker för mig, min kära
det räcker för mig