日本語
第1節
港の下手で潮がやわらかく忍び寄る
古いスレートの段を過ぎて、愛しい人よ
カモメはまだ嘆いているみたいに鳴く
古いスレートの段の上で、いいえ
私はまだイワシを揚げる匂いを覚えている
少女だった頃から、そう
第2節
船はもうきちんと入ってこない
港は祈りのように静かになった
それでも水は私の名を知っている
風はいまもはっきりそれを言う
「そこにいなさい、愛しいエルシー」
海はたいていの人より私を覚えている
第3節
波の上の光は斜めに差す
六十年見なかった金色
救命艇小屋のそばのベンチに座る
手を畳み、ゆっくり待つ
待っているのではない、人生が私を置いた場所に座っているだけ
海は奪ったものを返す
第4節
母が呼ぶ声が聞こえる
丘の上の台所から
焼けるパン、冷めるパスティ
同じ声、同じ塩、同じ冷え
私は男を知る前に潮を覚えた
本当には何も私たちを離れない
第5節
カモメがスミートンズ・ピアの上を回る
空はムール貝の殻の色
目を閉じると二十歳
開けると年老いている
それでも潮は同じように返り
痛みは言い返さない
第6節
だからもう少しここに座る
光が本当に消えるまで
水が欲しいものを取り
風が残りを取るまで
もう握る手はない
もう待つ夜もない
それで十分よ、愛しい人
それで十分
原文
Verse 1
Downlong the tide comes creepin’ soft
past the old slate steps, me lover
gulls cry like they’m mournin’ still
over the old slate steps, no
I still smell the pilchards fryin’
from when I were a girl, I were
Verse 2
The boats don’t come in proper job
harbour’s gone quiet as prayer
but the water still knows me name
and the wind still says it clear
“bide where you be, Elsie dear”
sea remembers me better than most folk do
Verse 3
The light on the waves is slantin’
gold I ain’t seen in sixty year
I sit on the bench by the lifeboat house
hands folded, waitin’ slow
I bain’t waitin’, just sittin’ where life left me
the sea gives back what it took
Verse 4
I hear my mother callin’
from the kitchen up the hill
bread bakin’, pasties coolin’
same voice, same salt, same chill
I learnt the tide ’fore ever I learnt men
nothing ever really leaves us
Verse 5
The gulls wheel over Smeatons Pier
sky the colour of mussel shells
I close my eyes and I’m twenty
and I open them, I’m old
but the tide still turns the same way
and the ache don’t argue
Verse 6
So I’ll sit here a little longer
till the light goes out for good
and the water takes what it wants
and the wind takes the rest
no more hands to hold
no more nights to wait
that’ll do me, me lover
that’ll do me
Svenska
Vers 1
Nere vid hamnen kommer tidvattnet smygande mjukt
förbi de gamla skifferstegen, min kära
måsarna skriker som om de ännu sörjer
över de gamla skifferstegen, nej
Jag känner ännu doften av sardiner som steks
från när jag var flicka, det gör jag
Vers 2
Båtarna kommer inte in som de ska
hamnen har tystnat som en bön
men vattnet känner fortfarande mitt namn
och vinden säger det ännu klart
”stanna där du är, kära Elsie”
havet minns mig bättre än de flesta
Vers 3
Ljuset på vågorna lutar
guld jag inte sett på sextio år
Jag sitter på bänken vid livbåtshuset
händerna vikta, väntar långsamt
Jag väntar inte, jag sitter bara där livet lämnade mig
havet ger tillbaka vad det tog
Vers 4
Jag hör min mor ropa
från köket uppe på kullen
bröd som bakas, piroger som svalnar
samma röst, samma salt, samma kyla
Jag lärde mig tidvattnet innan jag lärde mig män
inget lämnar oss egentligen
Vers 5
Måsarna kretsar över Smeatons Pier
himlen har färg av musselskal
Jag sluter ögonen och är tjugo
och öppnar dem, och är gammal
men tidvattnet vänder ännu samma väg
och värken säger inte emot
Vers 6
Så jag sitter här lite längre
tills ljuset slocknar för gott
och vattnet tar vad det vill
och vinden tar resten
inga fler händer att hålla
inga fler nätter att vänta
det räcker för mig, min kära
det räcker för mig