← Volver a Raw Isles, Salt and Rust
Suffolk Last Light — Raw Isles, Salt and Rust
Canción 10 · Raw Isles, Salt and Rust · Lundberg Selection

Suffolk Last Light

Página de la canción · Álbum · Lundberg Selection

Español

Estrofa 1
La luz de Orford Ness aún destella
no queda nadie para verla
Camino la grava al alba
las botas crujen sobre la grava
sal y salicornia en el viento
la misma aspereza cada mañana
Estrofa 2
Las pagodas están silenciosas en el cabo
hormigón dejado por la guerra
Paso junto a ellas cada mañana
no hablan, yo tampoco
el viento aún lleva cordita
La llevo conmigo a casa
Estrofa 3
El cartero deja el periódico en el escalón
Ya no lo abro
Barro el suelo con la misma escoba
cerdas gastadas hasta la madera
el polvo se asienta del mismo modo
y lo barro otra vez
Estrofa 4
El sol cae detrás de las viejas torres
vuelve el agua oscura como hierro
Me quedo en la puerta hasta entumecerme
luego entro y cierro la puerta
la luz mantiene su ritmo
y yo guardo la llave
Estrofa 5
La tetera sisea sobre la cocina
el vapor nubla el cristal de la ventana
Sigo las grietas con el dedo
las mismas grietas que él dejó atrás
la casa contiene el aliento
y yo contengo el mío
Estrofa 6
Así que mantendré la puerta con el pestillo
hasta que el pestillo caiga primero
y la grava siga cambiando
y el viento conserve su filo
no más lámparas que recortar
no más haces en los que confiar
solo la oscuridad que se queda
con eso basta

Texto original

Verse 1
Orford Ness light still flashes
no one left to see
I walk the shingle at dawn
boots crunch on the shingle
salt and samphire on the wind
same grit every morning
Verse 2
The pagodas stand silent on the ness
concrete left from the war
I pass them every morning
they don’t speak, I don’t either
the wind carries cordite still
I bring it home with me
Verse 3
Postman leaves the paper on the step
I don’t open it anymore
I sweep the floor with the same broom
bristles worn to the wood
the dust settles the same way
and I sweep it again
Verse 4
Sun drops behind the old towers
turns the water iron-dark
I stand in the doorway till numb
then go in and shut the door
the light keeps its rhythm
and I keep the key
Verse 5
The kettle hisses on the range
steam clouds the window glass
I trace the cracks with my finger
same cracks he left behind
the house holds its breath
and I hold mine
Verse 6
So I’ll keep the door on the latch
till the latch goes first
and the shingle keeps shifting
and the wind keeps its edge
no more lamps to trim
no more beams to trust
just the dark that stays put
that’ll do

Svenska

Vers 1
Orford Ness-ljuset blinkar ännu
ingen kvar som ser det
Jag går över klapperstenen i gryningen
stövlarna krasar på klapperstenen
salt och glasört i vinden
samma skav varje morgon
Vers 2
Pagoderna står tysta på näset
betong kvar från kriget
Jag passerar dem varje morgon
de talar inte, inte jag heller
vinden bär ännu krutrök
Jag tar den med mig hem
Vers 3
Brevbäraren lämnar tidningen på trappan
Jag öppnar den inte längre
Jag sopar golvet med samma kvast
borsten nedsliten till träet
dammet lägger sig på samma sätt
och jag sopar det igen
Vers 4
Solen sjunker bakom de gamla tornen
färgar vattnet järnmörkt
Jag står i dörröppningen tills jag domnar
sedan går jag in och stänger dörren
ljuset håller sin rytm
och jag håller nyckeln
Vers 5
Kitteln väser på spisen
ånga immar fönsterglaset
Jag följer sprickorna med fingret
samma sprickor han lämnade efter sig
huset håller andan
och jag håller min
Vers 6
Så jag håller dörren på klinkan
tills klinkan går först
och klapperstenen fortsätter skifta
och vinden behåller sin egg
inga fler lampor att trimma
inga fler strålar att lita på
bara mörkret som blir kvar
det får duga