Português
Estrofe 1
A luz de Orford Ness ainda pisca
ninguém restou para ver
Caminho pelo cascalho ao amanhecer
botas rangem no cascalho
sal e salicórnia no vento
a mesma aspereza toda manhã
Estrofe 2
Os pagodes ficam silenciosos no ness
concreto deixado pela guerra
Passo por eles toda manhã
não falam, eu também não
o vento ainda carrega cordite
Levo-a comigo para casa
Estrofe 3
O carteiro deixa o jornal no degrau
Não o abro mais
Varro o chão com a mesma vassoura
cerdas gastas até a madeira
a poeira assenta do mesmo jeito
e eu a varro de novo
Estrofe 4
O sol cai atrás das velhas torres
torna a água escura como ferro
Fico na porta até ficar dormente
depois entro e fecho a porta
a luz mantém seu ritmo
e eu mantenho a chave
Estrofe 5
A chaleira sibila no fogão
vapor embaça o vidro da janela
Traço as rachaduras com o dedo
as mesmas rachaduras que ele deixou
a casa prende a respiração
e eu prendo a minha
Estrofe 6
Então manterei a porta no trinco
até o trinco ceder primeiro
e o cascalho continuar mudando
e o vento guardar sua lâmina
não mais lâmpadas para aparar
não mais feixes para confiar
só a escuridão que fica
isso basta
Texto original
Verse 1
Orford Ness light still flashes
no one left to see
I walk the shingle at dawn
boots crunch on the shingle
salt and samphire on the wind
same grit every morning
Verse 2
The pagodas stand silent on the ness
concrete left from the war
I pass them every morning
they don’t speak, I don’t either
the wind carries cordite still
I bring it home with me
Verse 3
Postman leaves the paper on the step
I don’t open it anymore
I sweep the floor with the same broom
bristles worn to the wood
the dust settles the same way
and I sweep it again
Verse 4
Sun drops behind the old towers
turns the water iron-dark
I stand in the doorway till numb
then go in and shut the door
the light keeps its rhythm
and I keep the key
Verse 5
The kettle hisses on the range
steam clouds the window glass
I trace the cracks with my finger
same cracks he left behind
the house holds its breath
and I hold mine
Verse 6
So I’ll keep the door on the latch
till the latch goes first
and the shingle keeps shifting
and the wind keeps its edge
no more lamps to trim
no more beams to trust
just the dark that stays put
that’ll do
Svenska
Vers 1
Orford Ness-ljuset blinkar ännu
ingen kvar som ser det
Jag går över klapperstenen i gryningen
stövlarna krasar på klapperstenen
salt och glasört i vinden
samma skav varje morgon
Vers 2
Pagoderna står tysta på näset
betong kvar från kriget
Jag passerar dem varje morgon
de talar inte, inte jag heller
vinden bär ännu krutrök
Jag tar den med mig hem
Vers 3
Brevbäraren lämnar tidningen på trappan
Jag öppnar den inte längre
Jag sopar golvet med samma kvast
borsten nedsliten till träet
dammet lägger sig på samma sätt
och jag sopar det igen
Vers 4
Solen sjunker bakom de gamla tornen
färgar vattnet järnmörkt
Jag står i dörröppningen tills jag domnar
sedan går jag in och stänger dörren
ljuset håller sin rytm
och jag håller nyckeln
Vers 5
Kitteln väser på spisen
ånga immar fönsterglaset
Jag följer sprickorna med fingret
samma sprickor han lämnade efter sig
huset håller andan
och jag håller min
Vers 6
Så jag håller dörren på klinkan
tills klinkan går först
och klapperstenen fortsätter skifta
och vinden behåller sin egg
inga fler lampor att trimma
inga fler strålar att lita på
bara mörkret som blir kvar
det får duga