日本語
第1節
オーフォード・ネスの灯りはまだ点滅する
見る者はもう残っていない
夜明けに小石浜を歩く
ブーツは小石の上できしむ
風には塩とアッケシソウ
毎朝同じざらつき
第2節
パゴダはネスに黙って立つ
戦争が残したコンクリート
毎朝そのそばを通る
それらは話さず、私も話さない
風はいまもコルダイトを運ぶ
私はそれを家へ持ち帰る
第3節
郵便配達人が新聞を段に置く
もう開かない
同じほうきで床を掃く
毛は木まで擦り減っている
埃は同じように落ち着く
そして私はまた掃く
第4節
太陽が古い塔の背後へ落ちる
水を鉄の暗さにする
私はしびれるまで戸口に立つ
それから中へ入り戸を閉める
灯りは自分のリズムを保ち
私は鍵を保つ
第5節
やかんがレンジの上で鳴る
蒸気が窓ガラスを曇らせる
指でひびをなぞる
彼が残した同じひび
家は息を止める
私も息を止める
第6節
だから私は扉を掛け金のままにしておく
掛け金が先に壊れるまで
小石が動き続け
風が刃を保つまで
もう整える灯火はない
もう信じる光線はない
そこに留まる闇だけ
それで足りる
原文
Verse 1
Orford Ness light still flashes
no one left to see
I walk the shingle at dawn
boots crunch on the shingle
salt and samphire on the wind
same grit every morning
Verse 2
The pagodas stand silent on the ness
concrete left from the war
I pass them every morning
they don’t speak, I don’t either
the wind carries cordite still
I bring it home with me
Verse 3
Postman leaves the paper on the step
I don’t open it anymore
I sweep the floor with the same broom
bristles worn to the wood
the dust settles the same way
and I sweep it again
Verse 4
Sun drops behind the old towers
turns the water iron-dark
I stand in the doorway till numb
then go in and shut the door
the light keeps its rhythm
and I keep the key
Verse 5
The kettle hisses on the range
steam clouds the window glass
I trace the cracks with my finger
same cracks he left behind
the house holds its breath
and I hold mine
Verse 6
So I’ll keep the door on the latch
till the latch goes first
and the shingle keeps shifting
and the wind keeps its edge
no more lamps to trim
no more beams to trust
just the dark that stays put
that’ll do
Svenska
Vers 1
Orford Ness-ljuset blinkar ännu
ingen kvar som ser det
Jag går över klapperstenen i gryningen
stövlarna krasar på klapperstenen
salt och glasört i vinden
samma skav varje morgon
Vers 2
Pagoderna står tysta på näset
betong kvar från kriget
Jag passerar dem varje morgon
de talar inte, inte jag heller
vinden bär ännu krutrök
Jag tar den med mig hem
Vers 3
Brevbäraren lämnar tidningen på trappan
Jag öppnar den inte längre
Jag sopar golvet med samma kvast
borsten nedsliten till träet
dammet lägger sig på samma sätt
och jag sopar det igen
Vers 4
Solen sjunker bakom de gamla tornen
färgar vattnet järnmörkt
Jag står i dörröppningen tills jag domnar
sedan går jag in och stänger dörren
ljuset håller sin rytm
och jag håller nyckeln
Vers 5
Kitteln väser på spisen
ånga immar fönsterglaset
Jag följer sprickorna med fingret
samma sprickor han lämnade efter sig
huset håller andan
och jag håller min
Vers 6
Så jag håller dörren på klinkan
tills klinkan går först
och klapperstenen fortsätter skifta
och vinden behåller sin egg
inga fler lampor att trimma
inga fler strålar att lita på
bara mörkret som blir kvar
det får duga