Italiano
Strofa 1
Le valli risuonano di chiamate del bingo
le cappelle stanno silenziose e fredde
cammino sui vecchi sentieri, amore
la voce smorzata da inni inutilizzati
la nostalgia pesa nell'aria
il giorno in cui i cori tacquero
Strofa 2
La sala del bingo è piena di numeri
nessuna armonia nelle grida
mi siedo in fondo, ricordo
l'antico gonfiarsi della Cymanfa Ganu
le colline tengono ora il silenzio
tengono l'eco
Strofa 3
I giovani chiedono del passato
racconto di voci che scuotevano l'ardesia
ridono, pensano sia folclore
non conoscono il potere perduto
le tradizioni svaniscono piano
eco senza risposta
Strofa 4
La pioggia tamburella sui tetti di lamiera
canticchio una melodia per me
le strofe contano premi
tè freddo in un bicchiere di plastica
la cultura scivola via
come acqua giù per la scoria
Strofa 5
Il crepuscolo livida la Rhondda scura
le stelle scrutano tra le nuvole
sto fuori dalla sala
sentendo fantasmi nel vento
l'ultima nota resta sospesa
nella cappella vuota.
Testo originale
Verse 1
Valleys echo with bingo calls
chapels stand silent and cold
I walk the old paths, cariad
voice hushed from unused hymns
hiraeth heavy in the air
the day the choirs fell quiet
Verse 2
Bingo house full of numbers
no harmonies in the shouts
I sit in the back, remember
the old Cymanfa Ganu swell
the hills hold the silence now
hold the echo
Verse 3
Young ones ask about the past
I tell of voices that shook the slate
they laugh, think it’s folklore
don’t know the power lost
traditions fade soft
echo unanswered
Verse 4
Rain drums on the tin roofs
I hum a tune to myself
verses tally prizes
cold tea in a plastic cup
the culture slips away
like water down the slag
Verse 5
Dusk bruises the Rhondda dark
stars peer through the clouds
I stand outside the hall
hearing ghosts in the wind
the last note hangs
in the empty chapel.
Svenska
Vers 1
Dalarna ekar av bingoutrop
kapellen står tysta och kalla
jag går de gamla stigarna, älskade
rösten dämpad av oanvända psalmer
hemlängtan tung i luften
den dag körerna tystnade
Vers 2
Bingohallen är full av siffror
inga harmonier i ropen
jag sitter längst bak, minns
den gamla Cymanfa Ganu som svällde
kullarna håller tystnaden nu
håller ekot
Vers 3
De unga frågar om det förflutna
jag berättar om röster som skakade skiffern
de skrattar, tror att det är sägen
förstår inte kraften som gått förlorad
traditioner bleknar mjukt
eko utan svar
Vers 4
Regnet trummar på plåttaken
jag nynnar en melodi för mig själv
verser räknar vinster
kallt te i en plastmugg
kulturen glider undan
som vatten nerför slaggen
Vers 5
Skymningen blåslår mörka Rhondda
stjärnor tittar genom molnen
jag står utanför hallen
hör spöken i vinden
den sista tonen hänger
i det tomma kapellet.