한국어
1절
어깨는 눈보다 먼저 숫자를 안다
차가운 아스팔트, 걸음마다 알루미늄 빛을 찾는다
닫힌 문, 주머니 보풀에 매끄러워진 열쇠
봉지의 무게가 척추를 물음표로 끌어당긴다
추위에 두꺼워진 손가락은 잡는 힘을 잘못 가늠한다
도랑물이 소매를 적신다 – 마르지 않는 빚
라벨은 녹고, 이름은 종이죽이 된다
손은 물러나고, 한때 안정된 움직임은 사라졌다
여섯 캔: 빵 하나. 계산은 야위어 있다
버스는 닿지 않은 채 휘어 떠나고, 기다림은 끊기지 않는다
몸은 연석을 헤아리지만, 셈은 아무것도 내놓지 않는다
비가 계산지를 가져가고, 잉크는 번져 나간다
방은 이제 문간의 젖은 양털 냄새
거리는 장부가 되고, 걸음은 적자를 표시한다
낡은 것 속에 남겨진 무언가, 찾아가지 않은 영수증
셈은 질질 끌리고, 척추는 당김에 굴복한다
저린 손가락이 배수로의 점자를 읽는다
벤치 위의 밤들, 외투는 이슬 아래 처진다
금 간 전화 화면처럼 떠오르는 통화들
손가락은 더듬고, 거의 붙잡았던 것을 떨어뜨린다
주머니는 주운 것들로 달그락거리고, 무게는 더 낮아진다
길은 블록을 맴돌고, 발은 지워진 자국을 따라간다
가로등에 반쯤 긁힌 아이의 스티커가 마지막 빛을 붙잡는다
봉지는 끌리고, 끌어당김은 완강하며, 척추는 곧지 않다
발은 집으로 걷는다. 집은 멀어진다.
원문
Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark
Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone
Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out
Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull
Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held
Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight
Feet walk home. Home walks away.
Svenska
Vers 1
Axeln vet antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker efter aluminiumglimt
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd böjer ryggen till ett frågetecken
Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten blöter manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen drar sig tillbaka, skift som var stadiga är borta
Sex burkar: ett bröd. Matematiken är mager
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut
Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som bokföring, steg markerar underskott
Något kvar i det gamla, kvittot inte hämtat
Räkningen släpar, ryggen ger efter för draget
Domnade fingrar läser rännstenens blindskrift
Nätter på bänkar, rocken sjunker under dagg
Samtal minns som telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan hölls
Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Barnets halvt bortskrapade klistermärke på lyktstolpen fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak
Fötterna går hem. Hemmet går bort.
