Français
Couplet 1
L'épaule connaît le compte avant les yeux
Asphalte froid, chaque pas cherche un éclat d'aluminium
Porte fermée, clé polie par la peluche des poches
Le poids du sac courbe l'échine en point d'interrogation
Doigts épaissis par le froid, prise mal évaluée
L'eau du fossé trempe la manchette – dette qui ne sèche pas
L'étiquette se dissout, le nom devient pulpe
La main recule, les gestes jadis sûrs ont disparu
Six canettes : un petit pain. Le calcul est maigre
Le bus s'éloigne intact, l'attente reste entière
Le corps inventorie les bordures, le compte ne donne rien
La pluie prend la feuille de compte, l'encre saigne
La chambre est maintenant odeur de laine mouillée dans une entrée
La rue comme grand livre, les pas marquent les déficits
Quelque chose laissé dans l'ancien, reçu non réclamé
Le compte traîne, l'échine cède à la traction
Doigts engourdis lisent le braille du caniveau
Nuits sur des bancs, manteau affaissé sous la rosée
Appels rappelés comme l'écran fissuré du téléphone
Les doigts tâtonnent, lâchent ce qu'ils tenaient presque
Les poches font sonner des trouvailles, le poids descend
Les chemins tournent autour des blocs, les pieds tracent des effacements
L'autocollant d'enfant à moitié gratté sur le réverbère attrape la dernière lumière
Le sac traîne, la traction ne cède pas, l'échine n'est plus droite
Les pieds rentrent chez eux. Chez soi s'éloigne.
Texte original
Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark
Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone
Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out
Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull
Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held
Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight
Feet walk home. Home walks away.
Svenska
Vers 1
Axeln vet antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker efter aluminiumglimt
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd böjer ryggen till ett frågetecken
Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten blöter manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen drar sig tillbaka, skift som var stadiga är borta
Sex burkar: ett bröd. Matematiken är mager
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut
Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som bokföring, steg markerar underskott
Något kvar i det gamla, kvittot inte hämtat
Räkningen släpar, ryggen ger efter för draget
Domnade fingrar läser rännstenens blindskrift
Nätter på bänkar, rocken sjunker under dagg
Samtal minns som telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan hölls
Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Barnets halvt bortskrapade klistermärke på lyktstolpen fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak
Fötterna går hem. Hemmet går bort.
