日本語
第1節
肩は目より先に数を知っている
冷たいアスファルト、一歩ごとにアルミの光を探す
閉じた扉、ポケットの綿ぼこりで滑らかになった鍵
袋の重みが背骨を疑問符に曲げる
寒さで厚くなった指は握りを見誤る
溝の水が袖口を濡らす――乾かない借り
ラベルは溶け、名前は紙くずになる
手は引き、かつて確かだった動きはもうない
缶六つでパン一つ。計算は痩せている
バスは触れられないまま曲がって去り、待つことは途切れない
体は縁石を棚卸しし、勘定は何も生まない
雨が集計表を奪い、インクがにじみ出す
部屋はいま戸口の濡れた羊毛の匂い
通りは帳簿、歩みは不足を記す
古いものの中に残された何か、受け取られない領収書
勘定は引きずり、背骨は引力に屈する
しびれた指が側溝の点字を読む
ベンチの夜、外套は露に沈む
電話のひび割れた画面のように思い出される通話
指はもつれ、ほとんど握っていたものを落とす
ポケットは拾い物を鳴らし、重みはさらに沈む
道は区画を回り、足は消えた跡をなぞる
街灯に半分削られた子どものステッカーが最後の光を受ける
袋は引きずり、引く力は緩まず、背骨はまっすぐでない
足は家へ歩く。家は遠ざかる。
原文
Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark
Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone
Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out
Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull
Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held
Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight
Feet walk home. Home walks away.
Svenska
Vers 1
Axeln vet antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker efter aluminiumglimt
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd böjer ryggen till ett frågetecken
Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten blöter manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen drar sig tillbaka, skift som var stadiga är borta
Sex burkar: ett bröd. Matematiken är mager
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut
Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som bokföring, steg markerar underskott
Något kvar i det gamla, kvittot inte hämtat
Räkningen släpar, ryggen ger efter för draget
Domnade fingrar läser rännstenens blindskrift
Nätter på bänkar, rocken sjunker under dagg
Samtal minns som telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan hölls
Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Barnets halvt bortskrapade klistermärke på lyktstolpen fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak
Fötterna går hem. Hemmet går bort.