← Voltar para 서울 한옥의 밤
서울 한옥의 밤 — 서울 한옥의 밤
Faixa 01 · 서울 한옥의 밤 · Lundberg Selection

서울 한옥의 밤

Página da faixa · Álbum · Lundberg Selection

Spotify · 서울 한옥의 밤
Português

Verso 1
O ombro sabe a conta antes dos olhos
Asfalto frio, cada passo procura um brilho de alumínio
Porta fechada, chave polida pelo cotão do bolso
O peso do saco curva a coluna em ponto de interrogação

Dedos, grossos de frio, calculam mal a pega
Água da valeta encharca o punho – dívida que não seca
A etiqueta dissolve-se, o nome vira polpa
A mão recua, turnos antes firmes agora perdidos

Seis latas: um pão. A conta é magra
O autocarro curva e afasta-se intocado, a espera não se quebra
O corpo inventaria lancis, a contagem não dá nada
A chuva toma a folha de contas, a tinta sangra

O quarto é agora cheiro de lã molhada numa entrada
A rua como livro-caixa, passos marcando défices
Algo fica no velho, recibo não reclamado
A contagem arrasta, a coluna cede ao puxão

Dedos dormentes leem o braille da sarjeta
Noites em bancos, o casaco cede sob o orvalho
Chamadas lembradas como o ecrã rachado do telefone
Dedos atrapalham-se, deixam cair o que quase seguravam

Bolsos fazem tilintar achados, o peso afunda mais
Caminhos rodeiam quarteirões, pés traçam apagamentos
O autocolante de criança meio raspado no poste apanha a última luz
O saco arrasta, o puxão não cede, a coluna já não direita

Os pés caminham para casa. A casa afasta-se.

Texto original

Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark

Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone

Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out

Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull

Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held

Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight

Feet walk home. Home walks away.

Svenska

Vers 1
Axeln vet antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker efter aluminiumglimt
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd böjer ryggen till ett frågetecken

Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten blöter manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen drar sig tillbaka, skift som var stadiga är borta

Sex burkar: ett bröd. Matematiken är mager
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut

Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som bokföring, steg markerar underskott
Något kvar i det gamla, kvittot inte hämtat
Räkningen släpar, ryggen ger efter för draget

Domnade fingrar läser rännstenens blindskrift
Nätter på bänkar, rocken sjunker under dagg
Samtal minns som telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan hölls

Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Barnets halvt bortskrapade klistermärke på lyktstolpen fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak

Fötterna går hem. Hemmet går bort.