← Torna a 서울 한옥의 밤
서울 한옥의 밤 — 서울 한옥의 밤
Brano 01 · 서울 한옥의 밤 · Lundberg Selection

서울 한옥의 밤

Pagina del brano · Album · Lundberg Selection

Spotify · 서울 한옥의 밤
Italiano

Strofa 1
La spalla conosce il conto prima degli occhi
Asfalto freddo, ogni passo cerca un lampo d'alluminio
Porta chiusa, chiave levigata dalla lanugine della tasca
Il peso della borsa piega la schiena in punto interrogativo

Dita, grosse di freddo, sbagliano la presa
Acqua di fosso inzuppa il polsino – debito che non asciuga
L'etichetta si scioglie, il nome diventa polpa
La mano arretra, turni un tempo saldi ora spariti

Sei lattine: un panino. Il calcolo è magro
L'autobus curva via intatto, l'attesa non si spezza
Il corpo inventaria cordoli, il conteggio non dà nulla
La pioggia prende il foglio dei conti, l'inchiostro sanguina

La stanza ora è odore di lana bagnata in un portone
La strada come libro mastro, passi che segnano deficit
Qualcosa lasciato nel vecchio, ricevuta non reclamata
Il conteggio trascina, la schiena cede allo strappo

Dita intorpidite leggono il braille della cunetta
Notti sulle panchine, cappotto che cede sotto la rugiada
Chiamate ricordate come lo schermo crepato del telefono
Le dita esitano, lasciano cadere ciò che quasi tenevano

Le tasche tintinnano ritrovamenti, il peso scende più in basso
I percorsi girano attorno agli isolati, i piedi tracciano cancellature
L'adesivo di bambino mezzo raschiato sul lampione prende l'ultima luce
La borsa trascina, lo strappo non cede, la schiena non più dritta

I piedi camminano verso casa. Casa si allontana.

Testo originale

Verse 1
Shoulder knows the count before the eyes do
Asphalt cold, each step a scan for aluminium gleam
Door shut, key ground smooth by pocket-lint
The bag’s weight pulls the spine into a question mark

Fingers, thick with cold, misjudge the grip
Ditch-water soaks the cuff – debt that won’t dry
Label dissolves, name becoming pulp
Hand retreats, shifts once steady now gone

Six cans: one bread-roll. Math is lean
Bus curves away untouched, wait unbroken
Body inventories curbs, tally yields none
Rain claims the tally-sheet, ink bleeding out

Room is now smell of wet wool in a doorway
Street as ledger, steps marking deficits
Something left in old, receipt not claimed
Tally drags, spine giving in to pull

Numb fingers read braille of the gutter
Nights on benches, coat sags under dew
Calls remembered as phone’s cracked screen
Fingers fumble, drop what almost held

Pockets rattle finds, weight sinks lower
Paths circle blocks, feet trace erasures
Child’s sticker half-scraped off lamppost catches last light
Bag drags, pull unyielding, spine no straight

Feet walk home. Home walks away.

Svenska

Vers 1
Axeln vet antalet innan ögonen gör det
Kall asfalt, varje steg söker efter aluminiumglimt
Dörren stängd, nyckeln blanksliten av fickludd
Påsens tyngd böjer ryggen till ett frågetecken

Fingrar, tjocka av kyla, missbedömer greppet
Dikesvatten blöter manschetten – skuld som inte torkar
Etiketten löses upp, namnet blir massa
Handen drar sig tillbaka, skift som var stadiga är borta

Sex burkar: ett bröd. Matematiken är mager
Bussen svänger bort orörd, väntan obruten
Kroppen inventerar trottoarkanter, räkningen ger inget
Regnet tar räknebladet, bläcket blöder ut

Rummet är nu lukt av våt ull i en port
Gatan som bokföring, steg markerar underskott
Något kvar i det gamla, kvittot inte hämtat
Räkningen släpar, ryggen ger efter för draget

Domnade fingrar läser rännstenens blindskrift
Nätter på bänkar, rocken sjunker under dagg
Samtal minns som telefonens spruckna skärm
Fingrar fumlar, tappar det som nästan hölls

Fickor skramlar fynd, tyngden sjunker lägre
Vägar går runt kvarter, fötter spårar utraderingar
Barnets halvt bortskrapade klistermärke på lyktstolpen fångar sista ljuset
Påsen släpar, draget obevekligt, ryggen inte rak

Fötterna går hem. Hemmet går bort.